Regeringen har fattat ett beslut om en ändring av arkivförordningen (1991:446), som bland annat sätter ramarna för Riksarkivets roll som nationell arkivmyndighet. De beslutade ändringarna utgår från några av Arkivutredningens förslag till ny arkivlag som lades fram i betänkandet Härifrån till evigheten – En långsiktig arkivpolitik för förvaltning och kulturarv (SOU 2019:58).

– Riksarkivet välkomnar förändringarna och vi har haft en konstruktiv dialog med Kulturdepartementet inför beslutet. Det ger Riksarkivet nya redskap och en tydligare reglering av digital informationshantering, men också när det gäller mottagande av statligt arkivmaterial, kommenterar riksarkivarien Karin Åström Iko. 
Förändringarna gäller följande områden:

Det införs en skyldighet för statliga myndigheter att i god tid samråda med Riksarkivet och att upprätta överlämnandeplaner. Riksarkivet ska få meddela föreskrifter om samråd och överlämnandeplaner.

Det införs en skyldighet för statliga myndigheter att försäkra sig om att det är möjligt att exportera och gallra data i arkivbildande informationssystem innan de upphandlas eller tas i drift.

Riksarkivet får möjlighet att besluta om åtgärdsförelägganden för statliga myndigheter. 

Förändringarna träder i kraft den 1 augusti 2024.

– En uppdaterad arkivförordning stärker vårt arbete med reglering, stöd och tillsyn av arkivsektorn. Vi ser samtidigt ett fortsatt behov av en utvecklad och moderniserad reglering på arkivområdet, inte minst för att stärka skyddet av samhällsviktig information, avslutar Karin Åström Iko.

Den 1 augusti 2024 uppdateras arkivförordningen. Ändringarna kommer ge bättre förutsättningar för myndigheternas digitala hantering och ett tydligare mandat för Riksarkivet.

Uppdaterad arkivförordning på väg

I över ett decennium har den uppskattade konferensen Digikult samlat kulturarvsbranschen för att inspirera och diskutera kring digitalisering av kulturarvet.

Konferensen inleds med en dag full av valbara workshoppar och studiebesök, där deltagarna kan välja att lära sig transkribera handskrivna dokument med AI-hjälp hos Riksarkivet eller gå en exklusiv tur bakom kulisserna på Göteborgs universitetsbibliotek för att utforska historiska samlingar.

Dagen fortsätter med guidade turer till Lilla Änggården och Sjöfartsmuseet Akvariet, där besökare kan fördjupa sig i lokalhistoria och maritima äventyr. På kvällen är det samling på The Knowledge Café för att nätverka och dela insikter under ledning av David Gurteen.

Dag två på Scandic Opalen fokuserar på konferenser med ledande tänkare inom digitalisering och kulturarv. Keynote-talare Mia Ridge från British Library diskuterar hur AI kan förbättra tillgängligheten och hanteringen av kulturella samlingar. Detaljerade sessioner täcker ämnen som AI-assisterad egenskapsdetektering inom arkeologisk förvaltning och användningen av AI inom bibliotek för att skapa ämnesbeskrivningar.

Den tredje dagen fortsätter med fördjupande diskussioner om de etiska dimensionerna av digitalisering och hur man kan använda digital teknik för att förbättra engagemanget och tillgängligheten till kulturarv. Dagen belyser också praktiska tillämpningar som 3D-dokumentation och medborgarforskning med AI.

Konferensen Digikult 2024 är inte bara en mötesplats för de som är professionellt involverade i kulturarvssektorn, utan även för teknikentusiaster och allmänheten som är intresserade av mötet mellan kultur och digital innovation. Det är en dynamisk arena för att utforska och debattera kultur i en digital tidsålder, med särskilt fokus på hur ny teknik kan integreras i vårdandet och presentationen av kulturarv.

Digikult 2024 arrangeras av Riksantikvarieämbetet, Riksarkivet, Kungliga biblioteket och länsstyrelsens Kulturmiljöforum, i samarbete med Kulturförvaltningen, Västra Götalandsregionen.

När? 1–3 oktober.
Var? På plats i Göteborg eller digitalt via Zoom.

Bildtext: Svartfenade revhajar i Korallhavet på Akvariet.

Nu är programmet klart för höstens upplaga av Digikult den 1-3 oktober. Digikult är en årlig nationell konferens om tillgänglighet, delaktighet och utveckling för digitalt kulturarv i praktiken.

Allt klart för Digikult i höst

Digitaliseringen av kulturarvet är en förutsättning för att det ska kunna bevaras, användas och utvecklas. När kulturarvet digitaliseras kan det synas i helt nya sammanhang och få oändligt många användningsområden, inom till exempel forskning, utbildning, turism, samhällsplanering och kulturella och kreativa näringar.

Det kan också länkas samman med annan digital information både inom och utanför kulturarvsområdet, vilket gör det möjligt att skapa såväl ny kunskap som nya tjänster som attraherar fler och nya användare.

Digitaliseringen av kulturarvet är dessutom en extra säkerhet ifall det materiella kulturarvet av någon anledning skulle gå förlorat och gör att även framtida generationer får tillgång till våra gemensamma minnen. Det handlar i grunden om demokrati och delaktighet.

Den nationella strategin för digitalt kulturarv har tagits fram av Riksantikvarieämbetet i samarbete med museer och andra kulturarvsaktörer över hela landet. Strategin erbjuder en gemensam riktning för arbetet med digitalisering av kulturarvet och är i första hand skriven för landets museer och deras arkiv och biblioteksverksamheter.

Strategin tar upp befintliga utmaningar och utvecklingsområden inom kulturarvsområdet som leder i riktning mot visionen om ett långsiktigt användbart och sammanlänkat kulturarv för dagens och framtidens användare. Ett digitaliserat kulturarv ger nytta för användaren – inom forskning, utbildning och för att uppleva och ta del av kulturarvet.

Eftersom det är värdefullt för användarna att kulturarvet hänger ihop över sektorsgränserna, bör strategin kunna stödja alla kulturarvsaktörer, oavsett verksamhet.

– Den nationella strategin ger museer och andra kulturarvsaktörer vägledning för det egna strategi- och digitaliseringsarbetet. Strategin kan underlätta framtida prioriteringar och beslut och banar väg för en nationell kraftsamling där alla kan dra åt samma håll, säger Moa Ranung, programledare för Digital omställning på museiområdet på Riksantikvarieämbetet.

Läs mer om arbetet med den nationella strategin för digitalt kulturarv.

Nu finns en nationell strategi som erbjuder en gemensam riktning för arbetet med digitalisering av kulturarvet. Strategin beskriver nuläget inom kulturarvsområdet med utmaningar och vägar framåt utifrån en gemensam vision.

Ny nationell strategi för digitalt kulturarv

Utställningen består av 1 100 historiska föremål, konstverk, foton och dokument. Genom AR-teknik (Augmented Reality) kommer föremål, bilder och människoöden till liv och får färg och röst.

Här skildras alla från bronsålderns barn till den bortglömda stumfilmsstjärnan Maria Persson. Varje epok i stadens historia ges en röst, formad av människoöden och dramatiserade scener av både professionella skådespelare och engagerade amatörer.

En av de mest gripande berättelserna är den om Elina, som emigrerade till Amerika men skickades hem till Sverige och Helsingborg igen eftersom hon ansågs vara sinnessvag. Besökarna får också möta Sara Thåström, en pionjär inom lokalpolitiken som den första kvinnan i Helsingborgs kommunfullmäktige.

– Det här är en utställning som är riggad för tidsresor. Vi reser tillbaka med hjälp av scenografi, föremål och människor från det förflutna. I utställningar är det sällan natt eller dåligt väder, men här kan vi släcka ner och låta besökarna upptäcka att natten på Hamntorget är en helt annan historia, förklarar Anja Petersen, utställningspedagog och innehållsansvarig för utställningen.

Till de mer spektakulära inslagen hör en 3D-skanning av Peter Karlsson, borgmästare från början av 1400-talet, som ger en trovärdig bild av hur han kan ha sett ut. Filbornaskatten med sina silverföremål från vikingatiden är på plats, liksom den första elbilen. 

Förutom de personliga berättelserna får besökarna också en chans att interagera med historien. En rekonstruerad version av Helsingborgs stadsmuseum uppmanar besökarna att försöka lösa problem i Helsingborg och påverka historien.

– Det här är inte bara en utställning, det är en upplevelse som transporterar dig genom fyra årtusenden av mänskliga erfarenheter och historiska skeenden, förklarar Camilla Junger, utställningsproducent.

Om Helsingborg – en utställning från nu till är ett samarbete mellan Helsingborgs museum, stadsteatern, stadsarkivet och kulturhuset. Utställningen öppnar den 15 juni 2024 och är planerad att stå öppen i 10 år.

Helsingborgs rika historia får nytt liv i den imponerande utställningen "Om Helsingborg – en utställning från nu till då". På tredje våningen i stadens kulturhus har man skapat en fängslande tidsresa där besökarna kan utforska stadens förflutna genom både AR och traditionella utställningselement.

Riggat för tidsresor i Helsingborg

I appen Samtidsbild kan länsinvånare ladda upp sina vardagsbilder direkt till länsmuseets samlingar. Användarna registrerar sig och kan sen ladda upp sina bilder när som helst. Man kan välja mellan teman och aktuella insamlingar eller bara ladda upp valfri bild eller kort video. Användare kan också berätta om bilden med en text och se alla andra bilder som har laddats upp.

– Samtidsbild är ett sätt för länsmuseet att arbeta med insamling där länsinvånarnas bilder blir en del våra samlingar direkt. Tillsammans ger de uppladdade fotografierna en unik bild av det samtida livet och vardagen i Stockholms län. I framtiden kommer det berätta om hur vi levde idag, säger Eva Skyllberg museichef på Stockholms läns museum.

Den uppdaterade versionen av appen är framför allt mer användarvänlig. Men det finns också flera nya funktioner. 

– Vi ser till exempel att fler och fler använder sig av rörlig bild så nu erbjuder vi möjligheten att ladda upp filmer, det känns jättekul, berättar Karolina Hedström fotoantikvarie på länsmuseet. 

Dessutom finns en kartfunktion där användarna kan se var de uppladdade bilderna är tagna. men också var det saknas bilder om man vill komplettera. I den nya versionen av appen går det att lägga in korta texter och beskrivningar tillsammans med bilder eller filmer. Det är också enkelt att dela sina uppladdade bilder vidare i sociala kanaler.

Insamling och samtidsdokumentation är en viktig del av länsmuseets verksamhet. Utan samtidsinsamling och dokumentation skapas glapp i historieskrivningen som är svåra att rekonstruera i efterhand.

– Att involvera allmänheten i vad som sparas i våra arkiv och museer är viktigt för att få med mångfalden av berättelser i vår historia. Samtidsbild är utvecklat för att skapa delaktighet och gemensamhet med alla länsinvånare som kan tillsammans skapa vårt visuella kulturarv, säger Karolina Hedström fotoantikvarie på Stockholms läns museum. 

Fotografierna i museernas samlingar är en del av vår gemensamma historia och används ofta som källmaterial. För att samlingarna ska kunna berätta om alla måste de innehålla en mångfald av berättelser och perspektiv.

Stockholms läns museum lanserar en uppdaterad version av sin app Samtidsbild, som gör det möjligt för länets invånare att direkt bidra med sina digitala fotografier till museets samlingar.

Ny version av appen Samtidsbild

Kulturarvsdagen har en lång tradition av att engagera allmänheten sedan starten 1988 och varje år introduceras ett nytt tema för att belysa olika aspekter av vårt gemensamma arv.

Årets tema, "Kulturens vägar, knutpunkter och mötesplatser", belyser kulturell sammanflätning och de platser där människor historiskt och nutida har mötts och utbytt idéer, varor och kulturer.

I år ligger fokus på hur Sveriges nationella och europeiska kulturarv visar på historiska och nutida mötesplatser – från gamla marknadsplatser och tågstationer till bygdegårdar och rådhus. Temat ger arrangörer och besökare möjlighet att utforska och reflektera över hur dessa platser har fungerat som viktiga knutpunkter i samhället.
Framstegen inom digital teknik har lett till att nya former av kulturarvsupplevelser vuxit fram. Kulturarvsdagen 2024 innehåller innovativa digitala lösningar som virtuella turer och interaktiva kartor, som gör kulturarvet tillgängligt även för de som inte kan närvara fysiskt.

Sverige är rikt på historiska kartor, tillgängliga digitalt, som sträcker sig från 1600-talet fram till idag, som erbjuder unika perspektiv på hur vårt landskap och våra samhällen har förändrats över tid.
Arrangörer uppmanas att lyfta fram lokala berättelser och exempel på hur människor genom tiden har sammanflätats, både genom korta och långa resor, samt vilka föremål, praxis och kulturer som har spridits. Genom att dela dessa historier, både på plats och digitalt, bidrar evenemanget till en djupare förståelse och uppskattning av vårt gemensamma arv.
Kulturarvsdagen är också en del av ett större europeiskt samarbete som syftar till att öka medvetenheten om kulturell mångfald och främja hållbar turism. Det ger en unik möjlighet att se hur andra länder arbetar med sina kulturarv och att utbyta idéer och erfarenheter.

Delta i Evenemanget:
Alla är välkomna att delta i Kulturarvsdagen, antingen som besökare eller arrangör. Information om hur man kan bidra med ett eget arrangemang eller delta i befintliga aktiviteter hittar du här.

Datum: 6–8 september 2024
Arrangör: Riksantikvarieämbetet
Webbplats: European Heritage Days

Den 6–8 september 2024 är det återigen dags för Kulturarvsdagen, en del av de Europeiska Kulturarvsdagarna, som syftar till att uppmärksamma och fira det rika kulturarvet i Sverige och Europa.

”Kulturens vägar, knutpunkter och mötesplatser”

Här presenteras bland annat data rörande arkivbestånden, forskning, ekonomi och personal. Länsarkiven, eller de regionala enskilda arkiven som de också kallas, tillhör den enskilda, privata arkivsektorn i Sverige.

Det finns 29 Länsarkiv, från Luleå i norr till Lund i söder. Samtliga Länsarkiv, bortsett från de två stockholmsbaserade, ingår i finansieringsmodellen Kultursamverkansmodellen.

– Avsaknaden av officiell arkivstatistik i Sverige gör arkivinstitutionerna och arkivbestånden osynliga inom kulturarvssektorn. Vi vill förändra det med återkommande statistikrapporter. I rapporten blir det tydligt vilken omfattande verksamhet som Länsarkiven bedriver, ofta med små resurser, säger Amanda Vesterlund, generalsekreterare för Svenska Arkivförbundet.

Anmärkningsvärt i rapporten är de låga sifforna för det digitala bevarandet. Framtidens källmaterial kommer att bestå av luckor från vår tid på grund av detta. För att motverka den utvecklingen behöver Länsarkiven mer resurser till ändamålsenliga system för digitalt bevarande.  

 Rapporten Länsarkiven i siffror 2023: https://www.arkivforbundet.se/rapporter/

Svenska Arkivförbundet är riksorganisation för den enskilda sektorns arkiv. Den enskilda arkivsektorn omfattar näringslivets, civilsamhällets och privatpersoners arkiv. Förbundet organiserar ca 150 arkivinstitutioner, museer, bibliotek, företag, trossamfund, organisationer och privatpersoner. Det som utmärker den enskilda arkivsektorn är att arkiveringen är frivillig både för arkivskaparna och arkivbevararna. Därför arbetar Svenska Arkivförbundet med att skapa goda förutsättningar för enskild arkivverksamhet i hela landet. 

Svenska Arkivförbundet har släppt sin första statistikrapport. Den omfattar statistik från Länsarkiven med uppdrag att arkivera civilsamhällets och näringslivets arkiv.

Länsarkiven i siffror 2023

Mycket är känt sedan tidigare, men dokument som varit hemligstämplade har nu blivit offentliga eftersom preskriptionstiden på 70 år passerat.

− Det är viktigt att se ett lands historia även ur ett lokalt perspektiv. Utanför huvudstaden ser ofta verkligheten annorlunda ut, säger Lars Hansson.

Något som förvånade Lars Hansson när han gick igenom arkiven, var att säkerhetspolisen i Göteborg samarbetade med den danska motståndsrörelsen och den brittiska underrättelsetjänsten.

− Britterna levererade vapen och sprängämnen till Lysekil som sedan lastades ombord på ombyggda fiskebåtar i Göteborg genom säkerhetspolisens försorg. Båtarna levererade lasten till Jylland och tog med sig danska flyktingar tillbaka till Sverige. 
Lars Hansson har också kartlagt den i det närmast helt okända nazistorganisation som fanns i Göteborg. I landsfogdens arkiv för 1945 har han hittat förhörsprotokoll och telefonavlyssningar som dokumenterar nazisternas planer för en skuggregering som i Göteborg skulle ta över ledningen av Sverige vid en tysk invasion. 

Organisationen leddes av företrädare för tyska nazistpartiet och SS som var knutna till tyska företag i Göteborg. Men de gömde sig med täckmantlar som ”direktörer” och ”fabrikschefer”. 

− Mycket kring detta är tidigare okänt. Vid krigsslutet utvisades tyskarna precis som all annan tysk diplomatisk personal och sedan föll det i glömska. 
För den vanlige göteborgaren handlade vardagslivet under andra världskriget mest om skyddsrum och evakueringsplaner för skolbarnen. Samtidigt pågick helt annan verksamhet i staden. 

− Stormakternas intresse för Göteborg tog sig uttryck i en omfattande spionverksamhet, säger Lars Hansson.

SKF:s export av kullager drog till sig USA och Storbritanniens intresse. Varje stridsflygplan krävde flera tusen kullager, så de ville få stopp på exporten av kullager till Tyskland. Två anställda vid SKF:s exportavdelning rekryterades som

spioner av USA och de upptäckte att leveranserna av kullager var större än SKF:s ledning uppgav. 

− Det brittiska försöket att göra en utbrytning ur hamnen med tio norska båtar som var lastade med kullager samt USA:s hot om att bomba SKF:s fabriker i Göteborg är två exempel på hur viktigt kullagren var för krigsindustrin i de stridande länderna.  

Lars Hansson har även gått igenom de hemliga rättegångar som hölls vid Göteborgs rådhusrätt under kriget. Där dömdes ett hundratal personer för spioneri, planerade sabotage och förberedelse för högförräderi. Handlingar de gjort på uppdrag av Tyskland, Storbritannien, USA och Sovjetunionen.

Göteborg under krigshot- i skuggan av andra världskriget 

Boken bygger främst på arkivgenomgångar vid Riksarkivet i Göteborg, Regionarkivet och Folkminnesarkivet. Även dagspressens artiklar har systematiskt kunnat användas genom att allt fler av tidningarna digitaliserats. Memoarer och dagböcker har också utgjort ett viktigt underlag.

Boken är indelad i tolv kapitel som alla ger olika perspektiv på livet i Göteborg under kriget. Det handlar om allt från spionverksamheten som pågick i staden och hur skolbarn evakuerades till landet, till hjälpkommittéer som tog emot politiska flyktingar och lägerfångar efter kriget samt utväxlingen av tyska och brittiska krigsfångar. 

Bildtext: Göteborgs hamn 1940. Passagerarfartyget Drottningholm användes för fångutväxling mellan USA och Japan under kriget. Ffraktfartyget S/S Tolken som torpederades i atlanten den 13 Maj 1942 när hon seglade i konvoj ON 92.

Samarbete mellan säkerhetspolisen och den danska motståndsrörelsen, en okänd nazistorganisation och spioner i SKF:s fabriker. Historikern Lars Hansson har gått igenom tidigare okända dokument från andra världskriget och nu släpper han boken Göteborg under krigshot.

Göteborg i skuggan av andra världskriget

Fokus kommer att ligga på relevanta och aktuella teman inom arkiv och informationshantering. Bland föreläsningarna märks "Så använder vi AI för att effektivisera arbetet på vårt arkiv," som diskuterar konkreta exempel på hur AI kan revolutionera arkivprocesser, från automatisering till förbättrad dataåtkomst.

"Utvecklandet av god informationshantering inom hela organisationen," ger åhörarna praktiska tips för att införliva robust informationshantering som stöder både compliance och tillgänglighet.

Föreläsningen "Nordiska erfarenheter av Arkivering by Design" delar värdefulla lärdomar och metoder från nordiska initiativ där arkivering integreras som en grundläggande designaspekt från början.

 Utöver föreläsningarna har deltagarna också möjlighet att gå en djupgående kurs om juridiken kring digital informationsförvaltning. Många anser att juridiken gällande elektronisk kommunikation, dokumenthantering och arkiv är bland det svåraste i arbetet. Här får du alla verktyg du behöver för att kunna sköta din elektroniska kommunikation och dokumenthantering i enlighet med gällande juridiska krav.

Kursledaren Katarina Fast Lappalainen går igenom alla nyheter i lagstiftningen och den senaste rättsutvecklingen. Det finns också möjlighet att diskutera och utbyta erfarenheter, lära av varandras erfarenheter och ställa frågor.

Arkivforum firar sitt 20-årsjubileum med en konferens den 15–16 oktober 2024. Hör mer om högintressanta praktikfall, E-arkiv 2.0 och hur du kan använda AI för att effektivisera arbetet.

Arkivforum firar 20 år

Under lång tid var många artiklar i svenska tidningar anonyma eller bara försedda med en signatur eller en pseudonym. Föreningen Sveriges Pressarkiv och Pressmuseum har skapat ett arkiv som omfattar tusentals skribenters namn och deras signaturer, som i dag är digitalt tillgängligt genom Riksarkivet.

Föreningen överlämnade sitt arkiv och bibliotek till Riksarkivet 1974, i samband med att deras verksamhet avvecklades. Efter detta har registret växt och uppdaterats med ytterligare information fram till 1990-talet​. Det går att söka både på signaturer och på skribenters riktiga namn. Digitiseringen har gjorts i samarbete med Stockholms stadsarkiv.

Själva arkivet förvaras inom ramen för Sveriges Pressarkiv, nu en del av Avdelningen för enskilda arkiv vid Riksarkivet. Arkivet är det största i sitt slag i Norden och innehåller omfattande samlingar från bland annat tidningsorganisationer och enskilda journalister​.

Här hittar du registret via Nationell Arkivdatabas (NAD)!

Bildtext: Barbro Alving ”Bang” ute på uppdrag.

Bang, Red Top och Kar de Mumma har gått till historien som alias mer kända än skribenternas egna namn (Barbro Alving, Lennart Nyblom och Erik Zetterström. I Riksarkivets nya register går det att hitta personerna bakom den svenska presshistoriens både kända och okända signaturer och pseudonymer.

Namnen bakom pseudonymerna

Sedan hösten 2013 har Lindesbergs kulturhistoriska arkiv haft en publikt tillgänglig bilddatabas på nätet. Det tidigare systemet nådde dock till slut vägs ände – programuppdatering och support upphörde under 2023, förklarar Magnus Jerlström, arkivarie på Lindesbergs kulturhistoriska arkiv.

Valet föll slutligen på samlingshanteringssystemet Sofie. Arbetet med överflyttning av de drygt 18 500 bildfilerna och metadata inleddes under december i fjol och den gamla bilddatabasen släktes ner i slutet av januari i år. Nu finns den nya bilddatabasen tillgänglig publikt och möjlig för allmänheten att ta del av på lindesberg.kulturhotell.se.

Till skillnad från tidigare bilddatabas fungerar den här utmärkt också i mobiltelefoner. En annan avsevärd förbättring med den nya databasen är att den också klarar av att hantera andra filformat än bilder som film-, ljud- och textfiler (bland annat PDF) och ambitionen är att även sådana typer av arkivmaterial ska göras tillgängliga.

Samlingshanteringssystemet Sofie började utvecklas redan 1991 av Västerbottens museum för att hantera museiföremål. På sikt kommer även museiföremål som tillhör Lindesbergs kommun att bli tillgängliga i samlingsdatabasen.

Lindesbergs kulturhistoriska arkiv har lanserat en ny bilddatabas som erbjuder nya möjligheter att dela inte bara bilder, utan även film, ljud och inskannade texter. 

Lindesbergs kulturhistoriska arkiv får ny bilddatabas

ICA/SUV-konferensen 2024 erbjuder ett forum för reflektion och diskussion kring mångfald i dess olika kulturella och geografiska sammanhang. Syftet är att främja både individuell och gemensam utforskning av likheter och olikheter som arkivarier och dokumentationsprofessionella upplever globalt.

Temat är inspirerat av det tydliga intresse som deltagarna uttryckte under de diskussioner kring ”Vad betyder mångfald för dig?” som ägde rum online

Professionella samtal är viktiga för att främja förståelse för mångfald och dess koncept globalt och lokalt. Konferensen välkomnar programförslag om tillgänglighet, mångfald, jämlikhet, inkludering och rättvisa, som exempelvis utforskande av globala skillnader, integrering av koncept i arkivverksamhet, samt stöd för detta arbete i olika organisationer. Ytterligare idéer är också välkomna.

Konferensen kommer att hållas i Skottlands mest folkrika och mångsidiga stad, Glasgow vid floden Clydes strand i västra centrala Skottland. University of Strathclyde kommer att stå värd för konferensen på campus i Glasgows centrum.

International Council on Archives (ICA) bjuder in till konferens vid University of Strathclyde i Glasgow, Skottland, den 7–9 oktober 2024.

Vad betyder mångfald för dig?

Återblickar är den första utställningen på Stadsmuseet som belyser Hjörnearkivet, en skattkista med omkring tio miljoner pressbilder från 1900-talet fram till i dag. Arkivet donerades till museet och göteborgarna från Göteborgs-Posten under stadens 400-årsjubileum.

Bilderna kommer främst från Göteborgs-Postens eget arkiv, men innehåller också material från bland annat Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning och Göteborgs-Tidningen.

– Något som slagit oss under arbetets gång är vilka fantastiska bilder vi har och vilken guldgruva Hjörnearkivet är. Det är en outtömlig källa till berättelsen om Göteborg och speglar både stora och små vardagshändelser. Det blir roligt att bjuda göteborgarna på dessa glimtar och återblickar ur vår gemensamma historia, säger Carina Sjöholm, museichef.

I utställningen visas omkring 100 fotografier från Avenyn, Delsjöområdet, Liseberg, Nordstan, Brunnsparken och Slottsskogen. Bilderna skildrar historiska ögonblick, minnesvärda händelser och göteborgarnas vardag och fritid. Här ges bland annat historiska perspektiv på välbekanta platser som Delsjöområdet, som tidigare fungerat som både flyktingläger, soptipp och skidbacke – och dagens Nordstan som ett både ökänt och omtyckt område, med en historia som sträcker sig tillbaka till 1600-talet. Publiken får även stifta bekantskap med göteborgsprofiler från förr, såsom kioskägaren "Ester i Brunnsparken". Andra personer som dyker upp är gatumusikanten Lasse Kronér och kapten Bertilsson i Delsjökärr.

Utställningen pågår 14 april 2024 – 5 jan 2025 på Göteborgs stadsmuseum. 

Bildkälla: Göteborgs stadsmuseum, Hjörnearkivet

Fotoutställningen Återblickar på Göteborgs stadsmuseum bjuder på glimtar ur museets bildskatt Hjörnearkivet, som omfattar miljontals historiska pressbilder från 1900-talet till i dag.

Historiska pressbilder från 1900-talets Göteborg

En av Sveriges största gräsrotsrörelser, släktforskarna, är föremål för en ny digital insamling, kopplad till ett flerårigt forskningsprojekt. Nordiska museet söker, ihop med forskare från Södertörns högskola och Mittuniversitetet, nu allmänhetens berättelser om den egna släkten.

– Släktforskare över hela landet gör en viktig insats för att spara vår gemensamma historia, säger Jörgen Löwenfeldt, projektledare för digitala insamlingar på Nordiska museet.

Sverige, känt för sin omfattande folkbokföring, erbjuder unika möjligheter för släktforskning. Det växande intresset, som har förstärkts av framsteg inom DNA-teknik och digitala plattformar, gör släktforskningen till en central del i bevarandet av kulturella minnen.

Projektet "Min släktresa" reflekterar inte bara över historiska data utan också över den personliga betydelsen av dessa upptäckter.

–  Frågorna som ställs i insamlingen utgår från vilka fynd som släktforskarna hittat i sitt sökande och hur upptäckterna har påverkat hur de ser på sig själva, sin egen identitet, men också deras historiesyn mer övergripande, säger Jenny Gunnarsson Payne, professor vid Institutionen för historia och samtidsstudier, Södertörns högskola.

Insamlade berättelser kommer att bevaras i Nordiska museets samlingar och användas inom forskningsprojektet "Oväntade genealogier? Släktforskning, identitet, minne och släktskap i Sverige", som Jenny Gunnarsson Payne leder i samarbete med forskare från Södertörns högskola och Mittuniversitetet.

Insamlingen, som är öppen för bidrag fram till den 31 december 2025, erbjuder en unik möjlighet att föra samman individuella historier och skapa en omfattande bild av landets historiska och kulturella landskap.

Insamlingstid: 14 mars - 31 december 2025

Projektets Webbplats: minnen.se/tema/minslaktresa

Nordiska museet har nyligen lanserat insamlingsprojektet "Min släktresa", vars syfte är att uppmärksamma och bevara de personliga historier och upptäckter som släktforskare gör.

”Min släktresa” lyfter fram släktforskarnas betydelse

22 mars: Svenska Emigrantinstitutets arkiv

Arkivarien Judit Söderblom berättar om Svenska Emigrantinstitutets samlingar. I snart 60 år har emigrationshistoriskt arkivmaterial samlats i Utvandrarnas Hus i Växjö. Brev skickade till och från Amerika och Sverige, fotografier, dagböcker och mycket annat gömmer sig i hyllorna. I materialet ryms personliga berättelser om de 1,3 miljoner svenskar som utvandrade till Amerika mellan 1850 och 1930. I föredraget berättar Judit om Svenska Emigrantinstitutets verksamhet och visar guldkorn ur samlingarna.

26 april: Det medeltida Rekarne, Sörmland och Sverige

Det medeltida Sverige (DMS) är en vetenskaplig bokserie som ges ut av Riksarkivet. Den kartlägger den medeltida bebyggelsen i Sverige, härad för härad och socken för socken. Böckerna visar var medeltidens gårdar låg och vilka som ägde dem. Utgivningen har pågått sedan 1972 och täcker snart halva landet. Den senaste boken behandlar Rekarne i Södermanland, och med detta är ett av rikets gamla kärnlandskap färdigbehandlat. Föredraget kommer dels att behandla DMS i stort, dels att peka på några egendomligheter som framkommit i just Rekarne. Föredraget hålls av bokens författare, docent Christian Lovén.

24 maj: Att försöka stabilisera historien

Järngallusbläck användes flitigt från tidig medeltid fram till 1900-talet och många av våra historiska arkivhandlingar är framställda med detta skrivmedium. Dessvärre kan bläcket ge frätskador på papper och orsaka förlust av information. Under lång tid har man försökt att finna en bra metod för att stabilisera den här typen av nedbrytning. Konservatorn Anna Lagerqvist Alidoost berättar i detta lunchföredrag om järngallusbläckets historia och hennes pågående forskning om utveckling av en lämplig konserveringsmetod.

Lunchföredragen är gratis och sker digitalt via Zoom, klockan 11.30. Anmäl dig här.

Svensk utvandring till Amerika, frätande bläck i arkiven och kartläggning av det medeltida Sverige. Missa inte Riksarkivets spännande lunchföredrag i vår.  

Spännande digitala lunchföredrag

Tanken är att ge Riksantikvarieämbetet, Riksarkivet, Kungl. biblioteket, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, länsstyrelserna samt Statens fastighetsverk i uppdrag att bilda rådet för skydd av kulturarv. Dessutom kommer de centrala museimyndigheterna och stiftelsemuseerna, de regionala museerna samt Svenska kyrkan erbjudas platser.

Rådet kommer att fungera som ett forum för samarbete, utbyte av kunskap och erfarenheter samt för att prioritera och sammanväga behov av beredskapsåtgärder för att skydda kulturarvet i Sverige.

– Regeringen rustar nu Sverige för tidigare otänkbara scenarier och stärker beredskapen på flera områden. Beredskapsplaneringen för skydd av kulturarv vid höjd beredskap och krig i Sverige har tyvärr varit vilande under en längre tid. Medvetenheten om behoven är stora, men kulturverksamheterna har kommit olika långt. Genom att ge myndigheterna i uppdrag att bilda ett råd för skydd av kulturarv vill regeringen på ett tydligare sätt inkludera kulturarvssektorn i planeringen för det civila försvaret och ge aktörerna i rådet möjlighet att uppnå en effektiv beredskapsplanering, samordna sitt beredskapsarbete och sprida kunskap, säger kulturminister Parisa Liljestrand.

Erfarenheter från kriget i Ukraina visar att Ryssland på ett systematiskt sätt avsiktligen förstör kulturarv i syfte att eliminera Ukrainas identitet och historia för att därigenom också underminera försvarsviljan.

– Sveriges kulturarv är en angelägen del av vårt institutionella minne och vår identitet. Vi behöver därför bygga motståndskraft här och nu för att skydda vårt kulturarv och rådet kommer att var en central aktör i detta arbete, säger Carl-Oskar Bohlin, minister för civilt försvar.

Arbetet i rådet ska pågå till och med den 28 februari 2027.

Bildtext: Nationalmuseum har till uppdrag att skydda och bevara kulturarvet med fokus att främja konsten, konstintresset och konstvetskapen.

Regeringen vill bilda ett nytt råd för skydd av kulturarv. Syftet är att underlätta för effektiv beredskapsplanering när det kommer till att skydda samlingar av kulturarv samt kulturhistoriskt betydelsefulla fastigheter och miljöer runtom i Sverige.

Nytt råd för skydd av kulturarv

Projektet Hyllmeter åt kvinnorna är ett samarbete mellan Stockholms läns museum och Stockholms Kvinnohistoriska som syftar till att jämna ut jämställdhetsglappen i arkiven och synliggöra kvinnors historia i Stockholms län.

Genom att årligen avsätta plats på hyllorna i länsmuseets arkiv skapas en plattform för att lyfta fram något eller någon som har betydelse för kvinnohistorien som kanske vanligtvis inte hamnar i våra arkiv. Projektet är långsiktigt över flera år och en viktig del är att lyfta diskussioner om vems berättelser som sparas för framtiden.

– Målet för Kvinnohistoriskas verksamhet är att synliggöra kvinnors historia, och samtidigt verka för att samtiden inte glömmer bort kvinnorna i deras egen berättelse för framtiden. Arkiven är den plats där vi bevarar vårt kollektiva minne – och där är kvinnors berättelser svårare att hitta, precis som i den breda historieskrivningen. Projektet Hyllmeter åt kvinnorna är en satsning som ska bidra till att förändra detta, och som vi hoppas ska ge ringar på vattnet, säger Anna Tascha Larsson, museichef på Stockholms Kvinnohistoriska.

Under januari och februari har det funnits möjlighet för allmänheten att skicka in förslag på kvinnor, händelser och rörelser som kan vara relevanta att arkivera. Intresset har varit stort och cirka 200 förslag har skickats in. Vad eller vem som ska arkiveras bestäms av ett råd sammansatt av personer inom projektgruppen på Stockholms Kvinnohistoriska och Stockholms läns museum, tillsammans med externa personer från Stockholms stadsarkiv och Stockholms läns hembygdsförbund. Den 8 mars 2024, på Internationella kvinnodagen, avslöjas vem som kommer att arkiveras under 2024 års Hyllmeter åt kvinnorna. 

Projektet Hyllmeter åt kvinnorna är ett samarbete mellan Stockholms läns museum och Stockholms Kvinnohistoriska, initiativet är också en del av Arkivism – Stockholms Kvinnohistoriskas stora satsning för att hitta, lyfta och spara kvinnors berättelser.

Synliggöra och bevara kvinnors historia i Stockholms län.

Öka representationen av kvinnors historia i arkiven.

Inspirera till mer forskning och kunskap om kvinnors historia.

Göra allmänheten delaktig i bevarandet av vårt kulturarv

Under 2024 kommer Stockholms läns museums arkiv att fyllas med material från en person, händelse eller organisation som har gjort betydande avtryck på kvinnors historia i Stockholms län. Vem eller vad det blir avslöjas den 8 mars 2024 på Internationella kvinnodagen.

Hyllmeter åt kvinnorna

Var och en av de presenterade fotograferna har utifrån sina egna unika yrkeserfarenheter och ambitioner dokumenterat den förödelse som kriget orsakat i deras hemland. 

Professionella fotojournalister och dokumentärfilmare har i stor utsträckning bevakat det rysk-ukrainska kriget sedan starten 2014. Bildkonstnärer skiftade fokus från existentiella reflektioner över det moderna samhället till att fånga den hårda verkligheten av militär aggression och fullskaligt krig. 

Deras fotografiska vittnesmål går bortom konventionella berättelser och tillsammans med text ger de läsarna ett nyanserat och personligt perspektiv utöver den typiska mediebevakningen. Essäerna fördjupar sig i teman som motstånd, förlust och hopp och ger en levande redogörelse av den mänskliga erfarenheten i konfliktens mitt.

Förordet är skrivet av den svenske fotojournalisten Paul Hansen. I det betonar han bildernas relevans, det djup som dessa vittnesmål ger läsaren och hur de initierar ett djupare samtal om det militära våldets inverkan på Ukraina.

Alla fotografier är en del av samlingen Ukrainian Warchive (Ukrainian Photo Archive of War), ett digitalt arkiv som samlar och bevarar stillbilder från professionella fotografer som dokumenterar det rysk-ukrainska kriget.

Projektet syftar till att skydda det fotografiska arvet och minnet av kriget och stödja ukrainska fotografer som dokumenterar händelserna i Ukraina. Boken har finansierats av Hasselbladstiftelsen, Svenska institutet och Institutet för humanvetenskap i Wien (Institut für die Wissenschaften vom Menschen, IWM) inom programmet Documenting Ukraine.

I boken 13 Stories of War har The Ukrainian Warchive samlat individuella visuella essäer skapade av 13 ukrainska fotografer och konstnärer som visar vilken påverkan ett fullskaligt krig har haft på deras land och dess folk sedan den ryska invasionen i februari 2022.

Bokrelease - 13 Stories of War

Innovativa "The Swedish Lion I", har tränats med hjälp av data från texter som omfattar 3,3 miljoner textrader och totalt 15,6 miljoner ord.

– Nu blir det möjligt att maskintolka och tillgängliggöra digitaliserade arkiv i och med att flera miljoner ovärderliga handskrivna dokument kan tolkas med modellen. Möjligheterna som detta framsteg ger oss kan inte överskattas, säger Olof Karsvall, forskningsledare på Riksarkivet och en av skaparna av den nya AI-modellen.

"The Swedish Lion I " är en basmodell som lätt kan finjusteras för än mer exakta tolkningar av praktiskt taget alla arkiv och olika typer av handskrivna dokument. 

Modellen finns tillgänglig via Transkribus som tillhandahålls av READ-COOP (ett samarbete som omfattar mer än 100 olika europeiska aktörer inom handskriftstolkning). Dessutom kommer Riksarkivet inom kort att släppa en fristående version som är baserad på öppen källkod.

AI-modellen är resultatet av ett samarbete mellan Riksarkivet i både Sverige och Finland, som arbetat tillsammans med Stockholms stadsarkiv, Jämtlands läns fornskriftsällskap, medborgarforskare och forskare från Stockholms och Uppsalas universitet.

Här hittar du mer information om hur modellen kan användas i Transkribus.
Stock.adobe.com

Riksarkivet har tagit fram en ny AI-modell som kan tolka handskrivna texter på svenska från 1600-, 1700- och 1800-talen. Den nya modellen uppnår en imponerande noggrannhetsgrad på 95 procent.

Ny AI-modell för texttolkning

I över ett sekel ljöd slagen från arbetet på varven som hjärtslag genom Göteborg. Här tillverkades och reparerades fartyg åt hela världen. När varvsindustrin stod på sin topp, mot slutet av 1960-talet, hade de fyra varven Götaverken, Lindholmens varv, Eriksbergs Mekaniska Verkstad och Götaverken Arendal uppemot 15 000 anställda.

I dag är samtliga varv nedlagda och utsålda, men minnena och berättelserna lever kvar. Om detta berättar utställningen "Arven efter varven", med bilder av fotografen Lena Öritsland och texter och ljud av journalisten Maria Bard. 

– Som besökare får du en inblick i hur arbetslivet kunde vara. Kvinnor och män, arbetare och tjänstemän i en mängd olika yrkeskategorier berättar om både vardagliga och dramatiska berättelser från deras yrkesliv, säger Lena Öritsland.

Med egna yrkesskolor, sjukvård och inte minst en omfattande förenings- och fritidsverksamhet, var varven som ett eget samhälle i samhället. Historien om varven är också berättelsen om industrialismens, fackets och arbetarrörelsens genombrott. Arbetet kunde vara hårt och riskfyllt, men kamratskapet och yrkesstoltheten fick många att stanna under många år.

I utställningen varvas nytagna porträttbilder och citat med konstfotografier av de nötta, rostiga redskap och inventarier som fanns kvar på Götaverken Cityvarvet år 2015. 

I utställningen "Arven efter varven" får besökarna möta före detta varvsarbetare via berättelser, minnen och porträttbilder. Allt varvas med konstfotografier av de nötta, rostiga redskap och miljöer som blivit kvar efter en svunnen guldålder.

Arvet efter varvsepoken på Arbetets museum

När myndigheter utreder vilka skador som kan ha skett vid incidenten är det viktigt att även arkiv- och informationshanteringsfrågorna ingår. Om det till exempel inte går att återställa information har en gallring skett och det ska dokumenteras i arkivredovisningen; i arkivbeskrivningen och arkivförteckningen. Exempel på vad som behöver framgå är vilka handlingar som förlorats, vilka system och processer som påverkades, tidpunkt för incidenten och en kort beskrivning av incidenten.

Om din myndighet har drabbats under attacken mot Tietoevry önskar Riksarkivet att detta anmäls för att få en samlad bild av det inträffade och möjlighet att analysera behovet av åtgärder. Det finns dock inte något krav på att anmäla det inträffade till Riksarkivet. Anmälan kan skickas till registrator@riksarkviet.se.

Riksarkivet har kontaktats av myndigheter som i samband med ransomware-attacken mot Tietoevry har förlorat allmänna handlingar i sina it-system. Har din myndighet drabbats vill Riksarkivet gärna få information om det.

Har din myndighet drabbats av IT-attacken i januari?

Öppen vetenskap är i hög grad en global fråga. Nu har även Sverige, i linje med Unescos rekommendation, tagit fram nationella riktlinjer. 

– Med riktlinjerna tar Sverige ett viktigt steg mot att ytterligare främja öppen vetenskap. Öppenhet och transparens stärker den vetenskapliga kvaliteten och förtroendet för forskningen. Möjligheten att reproducera, kritiskt granska och ta del av forskning blir större, säger Karin Grönvall, riksbibliotekarie.

Målgruppen är universitet och högskolor, forskningsfinansiärer, samt andra myndigheter och organisationer som bedriver eller finansierar forskning.

– Riktlinjerna pekar ut gemensamma mål och prioriteringar för den fortsatta utvecklingen. Alla aktörer i forskningssamhället gör redan mycket för att främja öppen vetenskap. Med nationella riktlinjer tar vi ett samlat grepp och skapar en gemensam förståelse, för att kunna ta ännu större steg framåt, säger Erik Stattin, projektledare och tillträdande enhetschef för Forskningssamverkan på KB.

De nya riktlinjerna utgör en länk mellan internationella rekommendationer och det arbete som pågår på nationell nivå. Det tydliggörs att det framför allt är lärosäten och forskningsfinansiärer som behöver utveckla policyer, infrastruktur och vägledning för att ge forskare stöd att praktisera öppen vetenskap.

Riktlinjerna ska bidra till en bättre samordning mellan de aktörer som har ett övergripande ansvar för omställningen till öppen vetenskap. I det ingår exempelvis kunskaps- och erfarenhetsutbyte, men också samarbete kring uppföljning och uppdatering av riktlinjerna.

Ta del av nationella riktlinjer för öppen vetenskap (pdf)
 Läs rapport med bakgrund och fördjupning (pdf)

Kungliga biblioteket (KB) har på uppdrag av regeringen tagit fram nationella riktlinjer för öppen vetenskap. Riktlinjerna ska vara ett stöd och en vägledning för de aktörer i Sverige som har en viktig roll i omställningen till öppen vetenskap.

Nationella riktlinjer för att främja öppen vetenskap

Utställningen, som invigs på Armémuseum i februari, tar sitt avstamp i arkeologiska fynd från vikingatiden och äktenskapet mellan Ingegerd Olofsdotter och Jaroslav I av Kiev. Den fortsätter sedan in i 1600- och 1700-talens politiska allianser, till exempel Karl XII:s allians med kosackledaren Mazepa i början av 1700-talet, via människorna i Gammalsvenskby och fram till dagens krigssituation.

Besökaren får svar på frågor om varför Sverige och Ukraina ingått allianser och varför det finns så många ukrainska föremål på svenska institutioner. Unika föremål och dokument, som bytt händer, klarat sig genom krig, konflikt och kampen om vem som skriver historien, presenteras här samlat.

Utställningen är ett samarbete mellan Riksarkivet, Statens Försvarshistoriska museer och National Museum of the History of Ukraine in the Second World War.

Sverige och Ukrainas vägar har korsats flera gånger genom historien. Genom bevarade föremål och dokument i museer och arkiv går det att spåra kontakter och gemensamma erfarenheter. I februari öppnar en ny utställning där Riksarkivet är en av de medverkande.

Korsvägar: Sverige – Ukraina genom 1 000 år

Många kulturarvsinstitutioner befinner sig i spänningsfältet mellan lagarna som styr hur och vad som får publiceras i olika sammanhang och etiska överväganden. Sedan dataskyddsförordningen (GDPR) trädde i kraft 2018 har många sett över sina avtal och interna regler. Även rutinerna om publicering i digitala och analoga kanaler har diskuterats mer inom sektorn. 

Ändå råder det fortfarande en stor osäkerhet om hur olika lagar ska tillämpas i den egna verksamheten. Det gäller även lagen om upphovsrätt och hur man får tillgängliggöra och licensiera material från de egna samlingarna, till exempel i digitaliserad form. 

Just i digitala kanaler råder fortfarande en osäkerhet kring hur institutionerna kan sprida sina samlingar. Hur ska de få återanvändas? Vilket ansvar bär vi gentemot dem som har skapat materialet, de som står bakom berättelserna och minnena?