I en nedlagd kolgruva på Svalbard vilar digitala kopior av konstverk och manuskript från museer och arkiv i olika delar av världen. Anläggningen, som invigdes 2017, går under namnet Arctic World Archive och att den ligger just på Svalbard är ingen tillfällighet. Där råder stabila geologiska förhållanden och permafrosten garanterar att lagringsplatsen är kall och torr. Dessutom är området demilitariserat genom ett internationellt fördrag, vilket ytterligare ska öka säkerheten. Svalbard har tidigare valts som platsen för Global Seed Vault, en genbank som innehåller en miljon fröprover av nyttoväxter från hela jorden. Det uttalade syftet med Arctic World Archive är ”att vara ett säkert världsarkiv för att hjälpa till att bevara världens digitala minne och säkerställa att världens mest oersättliga digitala minnen av konst, kultur och litteratur säkras och görs tillgängliga för kommande generationer”.

Initiativet till projektet kommer från det norska Nasjonalmuseet, som digitaliserat stora delar av sina samlingar och då insåg behovet av en långsiktig bevarandestrategi. De fastnade för en teknisk lösning kallad piqlFilm, som utvecklats av det norska företaget Piql. Lagringsmediet är välbeprövad 35 mm svartvit film och används för att lagra digitala filer i olika format som TIFF, MPEG-4 och PDF/A. Arkivlösningen följer OAIS-modellen och metadata organiseras i enlighet med Dublin Core-standarden. Företaget utlovar säker lagring utan behov av migrering i minst 500 år och tillgång via ett enkelt gränssnitt.

Det första material som Nasjonalmuseum deponerade var Edvard Munchs samlade verk och sedan har man fortsatt med verk av andra konstnärer. Vatikanens bibliotek och Mexikos nationalarkiv har bidragit med historiska manuskript. Andra deltagande institutioner som kan nämnas är Brasiliens nationalarkiv, Moderna Museet i Stockholm, det finska Arbetararkivet och den europeiska rymdorganisationen ESA. Github har deponerat öppna källkoder för bland annat operativsystemen Android och Linux. Arctic World Archive erbjuder nu även säker förvaring av digitala konstverk, så kallade NFT, i en särskild avdelning kallad Non-Fungible Vault.

Den som har värdefulla informationstillgångar och vill att de bevaras långsiktigt – ”för en period eller för evigheten” – kan fylla i ett formulär på webbplatsen, för att sedan få en offert. Avsikten är att det material som deponeras i Arctic World Archive inte bara ska förvaras utan också hållas tillgängligt för en global allmänhet. Än så länge finns dock ingen accessfunktion på webbplatsen.

Memory of Mankind
En flera tusen år gammal saltgruva i österrikiska Hallstatt är hemvist för keramikskivor fyllda med information som individer och institutioner världen över bedömt vara värda att bevara för all framtid. I Hallstatt fanns en omfattande gruvindustri redan under bronsåldern och de rika arkeologiska fynden på platsen har gett namn åt en hel förhistorisk kulturperiod. En vision med projektet är att arkeologer i en avlägsen framtid här ska kunna göra fynd som ger en bild av vår egen tid.

Memory of Mankind Foundation (MOM) grundades 2012. En motivering till initiativet är att den digitala information som skapas i dag löper risk att försvinna och därför behöver bevaras på ett stabilt medium. De skivor som används mäter 20 gånger 20 centimeter och är gjorda av ett mycket hårt keramiskt material som sägs vara resistent mot angrepp av exempelvis vatten, syra och höga temperaturer. Analog text och bild lagras på skivorna med två olika metoder, dels en form av keramiskt färgtryck för högupplösta fotografier, dels en keramisk svartvit mikrofilm för texter. En skiva rymmer text motsvarande fem böcker på 400 sidor vardera. Innehållet ska vara läsbart i minst en miljon år.

Vad är det då för information om dagens värld som sparas på Memory of Mankinds keramikskivor? Enligt organisationens webbplats handlar det om tre kategorier. För det första vill man med en automatisk metod samla in ledarsidor från de viktigaste tidningarna i alla världens länder. Denna form av samtidsdokumentation befinner sig dock fortfarande på planeringsstadiet. Den andra kategorin är material från museer och andra kulturinstitutioner. Exempelvis ämnar man från universiteten samla in doktorsavhandlingar eftersom de dokumenterar vetenskapens utveckling. Dessutom ska man från kärnkraftsindustrin hämta in uppgifter om avfallsanläggningar. Ett pågående projekt handlar om att välja ut och bevara de tusen viktigaste böckerna från vår tid och allmänheten inbjuds att nominera böcker via ett formulär på webbplatsen.

För det tredje samlar Memory of Mankind in texter och bilder från privatpersoner. Här ska vem som helst kunna berätta sin egen personliga historia. Att skicka in en kort text är gratis, men den som vill ha med bilder och längre texter får betala och dessa avgifter bidrar till finansieringen av projektet. Särskilt marknadsförs möjligheten att designa en MOM-skiva som gåva i samband med bröllop, födelsedagar och företagsjubileer. Förutom vetskapen att texterna och bilderna bevaras för evigheten får köparen en kopia av den skiva som deponeras samt en så kallad ”token”, en liten rund keramikskiva med ingraverade kartbilder som visar MOM:s exakta lokalisering. Tanken är att genom att sådana små skivor sprids i stort antal världen över ska chansen öka att denna kunskapsskatt hittas någon gång i en avlägsen framtid.

På MOM:s webbplats kunde man tidigare se en del av bidragen och till övervägande del handlade det om bröllop och 50-årsdagar. Nu är sökfunktionen borta och det är oklart hur mycket material som egentligen kommit in.

”om en global katastrof inträffar skulle det ta århundraden att bygga upp kunskapen igen”

The Lunar Library
I resterna av en rymdfarkost på månens yta ligger Lunar Library, en liten skiva som innehåller 30 miljoner sidor text och bilder som dokumenterar mänsklighetens historia. Den följde med den obemannade israeliska rymdsonden Beresheet, som lyfte från Cape Canaveral i februari 2019 och kraschlandade på månen den 11 april samma år. Trots kraschen räknar man med att ”biblioteket” är oskadat och kommer att överleva i minst sex miljarder år.

Bakom Lunar Library står Arch Mission Foundation, en stiftelse baserad i Los Angeles. Den säger sig ha som syfte att bevara mänsklighetens minne för kommande generationer. Man framhåller att civilisationen inte har någon backup och om en global katastrof inträffar skulle det ta århundraden att bygga upp kunskapen igen. Med sin verksamhet vill stiftelsen medverka till att höja medvetenheten om de risker och hot som mänskligheten står inför och inspirera till långsiktigt tänkande. En föregångare till Lunar Library innehåller Isaac Asimovs Stiftelse-trilogi. Den ligger i handskfacket i en Tesla som 2018 sköts upp med en SpaceX-raket och som nu är inne i en omloppsbana kring solen. Nästa steg är Lunar Library II, tänkt att följa med rymdsonden Beresheet 2 som ska landa på månen 2025.

Till formen liknar ”biblioteket” en DVD-skiva, men denna består av 25 mycket tunna nickelskivor med både analog och digital information. Överst ligger en titelsida som är läsbar för blotta ögat med ett kraftigt förstoringsglas. Därefter kommer ytterligare tre analoga skikt som kan läsas med mikroskop. De innehåller 20 000 text- och bildsidor, inklusive en komprimerad version av Rosetta-skivan med text på över tusen olika språk. De följande 21 digitala skikten innehåller bland annat hela den engelska upplagan av Wikipedia, digitaliserade böcker från Project Gutenberg och delar av Internet Archive. Sammantaget dokumenteras en mängd olika aspekter av den mänskliga civilisationen.

På Arch Mission Foundations webbplats kan den som vill bidra till stiftelsens arbete göra en donation, antingen med US-dollar eller olika kryptovalutor. Under rubriken ”Archive your name forever” kan man fylla i sitt namn och sin e-postadress och sedan får man anta att dessa bevaras i en kommande version av Lunar Library.

Inte så nytt?
De tre olika projekten har en grundläggande tanke gemensam, nämligen att vår nuvarande civilisation kan gå under och att mänskligheten behöver en backup. Eftersom dagens information till största delen är digital är risken överhängande att värdefull kunskap går förlorad för alltid. Ambitionerna är högtflygande, men de verkliga resultaten är hittills begränsade.

Även om de tekniska lösningarna är nya är grundidén gammal. Se bara på Riksarkivet Marieberg, vars arkivmagasin är nedsprängda i berget för att kunna stå emot en atombomb. En annan och mycket tydlig historisk parallell är de ”skuggbibliotek” som skapades i USA under kalla kriget. På grund av risken för ett kärnvapenkrig byggde man hemliga anläggningar i bergrum för att rädda viktiga arkivhandlingar och kulturarvsmaterial undan förstörelse. Ett av de främsta målen i planeringen var just att bevara värdefull information, så att landet och dess kultur, administration och affärsverksamhet skulle kunna byggas upp på nytt. Även om landet låg i ruiner skulle överlevarna med hjälp av det bevarade dokumentära kulturarvet inspireras att återskapa den amerikanska civilisationen efter förstörelsen.

Federala myndigheter och stora företag byggde bombsäkra valv för sina bibliotek och dokumentsamlingar, helst på långt avstånd från tänkbara mål för en attack. Genom att bevara flera kopior, ofta på mikrofilm, och sprida ut dem på olika platser skulle åtminstone någon klara sig undan förstörelse. På 1950-talet genomfördes test i Nevadaöknen där böcker, pappershandlingar, mikrofilm och dokumentskåp utsattes för effekterna av en kärnvapensprängning. Resultaten av dessa tester bidrog till utvecklingen av säkra förvaringslokaler.

Många av dessa skuggbibliotek finns fortfarande kvar och innehåller mer material än någonsin även om kalla kriget officiellt är slut. Ett exempel är Iron Mountain som startades 1951 i en nedlagd järngruva i staten New York. Ett annat är Underground Vaults & Storage som sedan 1959 huserar i en före detta saltgruva i Kansas. Båda är i dag stora företag som erbjuder olika mer eller mindre avancerade lösningar för informationshantering och förvaring. Kanske är traditionella anläggningar som dessa, snarare än de fantasifulla nya varianterna, mer att sätta sin lit till om det värsta skulle inträffa?

För referenser, var god se Arkiv 1, 2023.

Text: Reine Rydén, reine.ryden@abm.uu.se

Om, eller snarare när, vår civilisation inte längre existerar kommer information om den ändå att finnas kvar, både under jordens yta och i andra delar av solsystemet. Vilken information är det som bevaras, vilka lagringsmedier används och hur nya är egentligen idéerna bakom dessa projekt?

För tid och evighet

Information anses vara viktig för att utveckla elektronisk interaktion, till exempel för att öka så väl service som för att underlätta hantering av kapital och gods, både inom Europa och globalt. Inte minst märks detta i det europeiska interoperabilitetsramverket (European Commission, 2017) och det nationella svenska ramverket (Myndigheten för digital förvaltning, 2022).

Man kan därför säga att information är det nya guldet, men det är viktigt att information är hanterad på ett sätt som gör den autentisk och tillförlitlig. Samtidigt ska det gå att återanvända information så länge det finns behov av den (International Organization for Standardization, 2016), men det gäller också att säkerställa ett kulturarv utifrån demokratiska perspektiv. Nu pågår ett krig i Europa där information exempelvis används som propaganda (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, 2022).

I Sverige styrs arkivhanteringen av Arkivlagen (1990:782). Där anges bland annat att arkivbildningen syftar till att tillgodose att myndigheternas arkiv är en del av det nationella kulturarvet. De ska bevaras, hållas ordnade och vårdas så att de tillgodoser rätten att ta del av allmänna handlingar, behovet av information för rättskipningen och förvaltningen samt forskningens behov.

Arkiv som koncept har utvecklats i nära relation till medborgarnas rätt att ta del av de allmänna handlingarna (Gränsström, et al., 2000, p. 20). Det finns således skillnader när det gäller att definiera arkiv mellan olika nationer, till exempel kan detta styra hur vi utbyter information över gränserna (Magnusson Sjöberg, et al., 2011, p. 348).

Även om bägge interoperabilitetsramverken lyfter vikten av att ha koll på informationen för att tillgodose legala aspekter är detta inte något som görs i praktiken. Ett exempel är att bevarande av information inte nämns överhuvudtaget ur ett demokratiskt perspektiv, det vill säga det som rör rätten att del av allmänna handlingar oavsett behov. Däremot lyfts informationssäkerhetsperspektivet inklusive dataskyddsperspektivet genomgående som viktigt (European Commission, 2017; Myndigheten för digital förvaltning, 2022).

Bägge perspektiven är viktiga, men även hur man tryggar att de allmänna handlingarna definieras och säkerställs så att de är autentiska, tillförlitliga, uppvisar integritet och är användbara så länge behov finns. Hur man tillsammans kan arbeta med detta över professionsgränserna, är något som har belysts tidigare i denna tidskrift (Kallberg Khanahmadi och Knutsson Fröjd, 2020)

”Arkiv som koncept har utvecklats i nära relation till medborgarnas rätt att ta del av de allmänna handlingarna”

Traditionellt sägs att professioner kontrollerar sitt arbete. Exempelvis anser professionsteoretikern Abbott att denna kontroll är exklusiv samt att det ska finnas ett stöd i det legala ramverket (Abbott, 1988, pp. 70-71). Denna kontroll är enligt Abbott att betrakta som en länk mellan organisationen och arbetet, inkluderande kulturell och social kontroll.

Den sociala kontrollen uppstår i den publika och legala sfären samt på  arbetsplatsen, medan den kulturella kontrollen uppstår i arbetet med uppdraget och är legitimerat och auktoriserat av den formella kompetensen som i sin tur är rotad i fundamentala värden (Abbott, 1988). Emellertid kan externa krafter förändra detta genom att nya områden införs. Det har att göra med det sätt professionella grupper kontrollerar sin kunskap och färdigheter (Abbott, 1988, pp. 20, 91-97). Man kanske inte kan förklara arkivarieprofessionens förändring enbart utifrån detta. Men med en kombination av professionsteori, arkivvetenskap och kritiskt tänkande, kanske det är möjligt att visualisera nya områden där den kompetens som arkivarierna besitter kan bidra till att möta förändringar när det gäller informationshantering och mötet med nya politiska visioner.

Utifrån arkivteoretiska tankar, det vill säga records continuum teorin, anser man att det inte går att göra en distinktion mellan dokumenthantering och arkivhantering, snarare förespråkas ett proaktivt förhållningssätt  (Upward, 2005). Eftersom informationshantering är föränderlig så förespråkas även att professioner bör samarbeta (Upward, 2019). Det som har hänt är också att forskare som representerar records continuum synsättet har inkluderat ett kritiskt perspektiv i sin forskning, eftersom det anses användbart när man granskar och undersöker pågående fenomen (Evans, et al.,  2017).

Sammanfattningsvis är kombinationen av teorier inte något nytt, däremot är kombinationen av just dessa nämnda teorier och forskningsområdet nytt. Denna artikel inkluderar dessa teoretiska perspektiv i syfte att belysa eventuella utmaningar som finns i den rådande utvecklingen. Kan det vara så att den kompetens som arkivarier är kända för att besitta när det gäller att identifiera och värdera information (allmänna handlingar) så att de uppfyller de stipulerade kraven i arkivlagen inte längre tillgodoses och därmed riskeras att tappas till förmån för andra professioner? Risken är att det demokratiska perspektivet inte längre kan tillgodoses, det vill säga rätten att ta del av de allmänna handlingarna så länge behovet av dessa föreligger kort- och långsiktigt.

Traditionellt sett har det alltid funnits en länk mellan arkivteorin och praktiken, det vill säga hur man praktiskt ska hantera information och arkiv.  Emellertid så anser arkivteoretikern Keteelar att det råder ett paradigmskifte där provenienser i stabila organisationer ersatts av en processbaserad, dynamisk och kontextuell beskrivning av informationen (Keteelar, 2000), vilket redan arkivteoretikern Thomassen beskrev för många år sedan (Thomassen, 2001).

Dock har tidigare forskning identifierat att arkivarier som professionell grupp inte är så strategiskt involverade i digitalt förändringsarbete (Kallberg, 2013) och inte heller när det gäller informationsvärdering av allmänna handlingar (Edquist, 2019) . Rogers anser att arkivarier faktiskt lutar sig mot andra professioner istället för att själva vara proaktiva (Rogers, 2015, p. 108).

I sin forskning lyfter Kallberg tillsyn som ett viktigt område som kan tänkas hjälpa arkivarierna i det proaktiva arbetet samt för att stärka professionens status och dess autonomi, men detta utfördes aldrig i praktiken av arkivarierna. Sannolikt beror det på avsaknad av kunskaper inom området e-förvaltning (Kallberg, 2013).

I syfte att undersöka vikten av att tillgodose allmänna handlingar (arkivet) enligt de krav som stipuleras i Arkivlagen (SFS 1990:782) har en kvalitativ och induktiv undersökning gjorts av det europeiska interoperabilitetsramverket (European Commission, 2017) och det svenska ramverket (Myndigheten för digital förvaltning, 2022). Valet av undersökningsmetod relaterar till vikten av att försöka förstå vad som händer (Creswell, 2007). Det handlar inte om att försöka hitta bevis för att styrka en positivistisk syn utan snarare om att förstå vad som pågår, vilket även kan få konsekvenser för arkivarieprofessionen. Data har analyserats inspirerat av en interaktiv modell med flera komponenter så som inhämtande av data och hur den framställs, för att sedan reducera denna för att dra slutsatser (Huberman, 1998, p. 181).

Data från de två interoperabilitetsramverken har analyserats stegvis enligt följande beskrivning:

Steg 1. Interoperabilitetsramverken laddades ner från EU:s sida och från den myndighet i Sverige som hade ansvaret för att arbeta med det nationella ramverket, det vill säga Myndigheten för digital förvaltning (DIGG). Dessa ramverk analyserade genom en innehållsanalys (Elo., and Kyngäs., 2007). Syftet med analysen var att försöka hitta mönster för att kunna besvara min fråga. Här kan jag konstatera att min förkunskap om arkiv sannolikt har bidragit till analysen.

Steg 2. En tabell skapades för att jämföra interoperabilitetsprinciperna i de båda ramverken.

Det svenska ramverket riktar sig gentemot offentliga organisationer för att stödja digital samverkan samt medborgare och näringslivet (Myndigheten för digital förvaltning, 2022). Det går även att se att hantering av verksamhetsinformation är viktigt för den digitala utvecklingen.  Det svenska ramverket är baserat på det europeiska ramverket och bägge ramverken presenterar principer (13 principer i Sverige och 12 inom EU) och rekommendationer för att få till stånd en positiv digital utveckling (European Commission, 2017; Myndigheten för digital förvaltning, 2022). Dock är rekommendationerna på frivillig basis så därför är dessa inte inkluderade i analysen. 

Det stora fokuset i bägge ramverken är hur interoperabilitet ska kunna stödja digital interaktion för att stötta näringslivet och mobiliteten av medborgare inom EU. Ofta nämns informationssäkerhet och dataskydd som viktiga aspekter i denna utveckling, men det sägs inget om demokrati och transparens kopplat till arkivhantering (European Commission, 2017; Myndigheten för digital förvaltning, 2022).

Sammanfattningsvis är det olyckligt att inget av ramverken lyfter arkiven ur ett demokratiskt perspektiv, däremot vikten av informationssäkerhet och dataskydd. Slutsatsen blir därför att arkivarier borde samverka mer med representanter för informationssäkerhet och dataskydd för att säkerställa att de allmänna handlingarna identifieras och finns tillgängliga så länge behov finns och de legala kraven och kvalitetskraven tillgodoses. Det är endast då en digital utveckling som gagnar hela samhället är möjlig. Arkivkompetens är viktig i detta sammanhang! Genom detta utvidgas även arkivarieprofessionens relation till arbetet.

För referenser, var god se Arkiv nr 1, 2023. 

År 2021 var det 100 år sedan både kvinnor och män för första gången fick rösta till val i den svenska riksdagen. Med anledning av detta genomförde därför den svenska regeringen en hyllning till Demokratin. Men kommer det att firas demokrati om ytterligare 100 år?

Arkivarien och demokratin

Redan vid 19 års ålder dog farao Tutankhamun av en ännu okänd anledning. Men på universitetet i Oxford kommer han alltid leva vidare i arkivet där egyptologer från hela världen finner sina källor.

Det är inte bara arkivet från Tutankhamuns dödsbo som bevaras här på The Griffith Institute vid University of Oxford. Under mitt besök hos Dr Vincent Razanajao, Keeper of the Archive, får jag tillfälle att bekanta mig med några av de största egyptologerna i den vetenskapliga historien. Här bevaras nämligen personarkiv från professorer och forskare som på ett eller annat sätt har bidragit till ämnet.\n– Det är som att gå genom en kyrkogård, säger Vincent medan vi bläddrar igenom de register som finns för personarkiven.

Jag inser när jag läser förteckningarna att mycket av det bevarade materialet är kopplat till det arbete som forskarna gjorde. Här finns anteckningsböcker från utgrävningar, transkriptioner av egyptiska texter, kartor och fotografier från gravar och tempel. Personarkiven är fyllda med material som är kopplat till händelser i forskarnas arbetsliv, och sökingångarna är många. Det är svårt nog att skilja en vetenskapsman från sitt arbete.\n– För arkivhandlingar från utgrävningen av Tutankhamuns grav har vi en egen förtecknig, berättar Vincent medan han och tar på sig vita handskar och hämtar en arkivbox.\nDet visar sig vara dagboken tillhörande den brittiske egyptologen Howard Carter som upptäckte Tutankhamuns grav i Konungarnas dal i Luxor 1922. På sidan för den 5 november står det ”Discovered tomb under tomb of Ramsses VI investigated same & found seals intact”. Den beskrivna händelsen visar sig vara startskottet till en enorm och mycket noggrant dokumenterad utgrävning. Varje objekt i graven har ett nummer och detaljerade teckningar av deras placering finns här också. Harry Burton var den ende fotografen som tilläts ta bilder i graven och hans originalfotografier bevaras här.

Det mesta av arkivmaterialet är digitaliserat och finns fritt att söka och titta på genom The Griffith Institutes webbplats. Själva objekten från utgrävningen finns på Egyptiska museet i Kairo där samlingen bevaras intakt.\n– Den teknologiska utvecklingen bygger nya möjligheter för tillgänglighet, men det gäller att hänga med och uppdatera sina digitala resurser, säger Vincent.

Vad han menar är att de online-resurser som finns hos institutionen är fullt användbara men behöver uppgraderas till nyare användargränssnitt. Hans nuvarande projekt är att ta fram ett sådant förslag och även koppla ihop det med andra digitala resurser. Vi diskuterar olika möjligheter som finns för att göra arkivet sökbart och användarvänligt. Att skapa sökfunktioner som är anpassade efter ens egna åsikter om materialet är inte rätt väg att gå, och därför har Vincent konsulterat andra forskare som är intresserade av arkiven.\nVi forsätter vår exposé genom arkivet med att titta på akvareller från resor i Egypten målade 1838 av konstnären och arkitekten Hector Horeau. Att anlita målare under sina expeditioner var alternativet forskningsresande och arkeologer hade innan den fotografiska tekniken var utbredd. Medan vi tittar på de utsökta bilderna har vi fått sällskap av dr Andreas Winkler och de båda kollegorna börjar livligt diskutera motiven, bland annat ett som föreställer ett sällskap som dansar runt en eld. Det är som att uppleva 1800-talets Egypten genom Horeaus ögon.

Rollen Keeper of the Archives är även sammankopplad med arbetet med en topografisk bibliografi, The Topographical Bibliography of Ancient Egyptian Hieroglyphic Texts, Statues, Reliefs and Paintings, (känd som Porter & Moss). Utöver de publicerade volymerna finns en stor mängd material för framtida revisioner bevarade i kortregister. Cirka en miljon referenser lagras på handskrivna registerblad i väntan på att digitaliseras och redigeras för den nya versionen av projektet.\nJag tänker mig att de anställda vid arkivet har att göra i hur många år som helst, men även här, liksom på andra kulturinstitutioner, funderar man på hur man ska säkerställa resurser för längre projekt. Att kravet på ekonomisk tillväxt borde stå vid sidan av när man vill säkra hållbart kunskapsuppbyggande och bevarande känns som en självklar slutsats. Att man dock behöver förklara nyttan med sin verksamhet är inget iögonfallande, men jag tror inte att denna arkivinstitution med sin megastjärna Tutankhamun behöver oroa sig för sin fortlevnad. Faraon kanske bara blev 18-19 år under sin existens men lever nog för evigt här i arkiven. 

Uppifrån: Från vänster: Dödsguden Anubis i ­Tutankhamuns grav.Skiss av Tutankhamuns träsarkofag.Howard Carters dagbok från den 5 november 1922. När Howard Carter bröt igenom den sista väggen till gravkammaren påstås hans kollega ha frågat: ”Can you see anything?” varpå Carter svarade: ”Yes, wonderful things.”Till höger: Dr Razanajao, till vänster i bild, och Dr Winkler, höger i bild, diskuterar Hector Horeaus akvareller.Nedan: Några av Hector Horeausakvareller.

Text och foto: Susanna (Tabell) Winkler susanna.winkler@hotmail.com Tack till Griffith Institute, University of Oxford

Redan vid 19 års ålder dog farao Tutankhamun av en ännu okänd anledning. Men på universitetet i Oxford kommer han alltid leva vidare i arkivet där egyptologer från hela världen finner sina källor. Det är inte bara arkivet från Tutankhamuns dödsbo som bevaras här på The Griffith Institute vid University of Oxford. Under mitt besök… Read More »

För tid och evighet

Arkivarien och demokratin

”Jag ser underbara ting!”