Efter Riksarkivets omorganisation är Ann Hörsell nytillträdd krigsarkivarie. På själva Krigsarkivet är hon dock inte ny, utan snarare nygammal; det var där hennes första steg i arkivyrket togs.\nOm man kan urskilja en röd tråd i vår nya krigsarkivaries karriär så är det alla arkivflyttar som hon har fått ta tag i. Redan på Krigsarkivet 1984-1996, fick hon, förutom sedvanligt arkivarbete, vara med om att administrera flytten av depån i Solvalla till Frihamnen.\nDärefter kom Ann att bosätta sig norröver, som landstingsarkivarie i Norrbotten (1996-2001). Uppgiften blev även där att ägna sig åt arkivflytt. Politikerna hade nämligen bestämt att sjukhusen i Boden och Luleå skulle läggas ned och ett nytt sjukhus skulle byggas. Huruvida sjukhuset skulle ­läggas i Boden eller Luleå orsakade en politisk oenighet. Lösningen blev ett sjukhus i Sunderbyn, mittemellan ­städerna. Där var också målet att skapa ett nytt digitalt system för att hantera all patient- och vårddokumentation. Tanken var att hela sjukhuset skulle vara helt digitaliserat från början.

Efter tiden i Norrbotten återvände hon till Stockholm och började på Riksantikvarieämbetet som chef för Antikvarisk-Topografiska arkivet, ATA (2001-2007). Även där blev det dags att ta tag i en flytt när arkivdelen skulle flyttas till Östra stallet.\n – Det hela blev väldigt lyckat tack vare ett gott samarbete från alla håll. Men när vi byggde kontorslandskapet var det en utmaning att få våra inredningsdesigners att förstå att det behövs plats för mer än fyra hyllmeter vid arbetsplatsen när man skall arbeta med arkiv!\nDärefter återvände Ann Hörsell till Riksarkivet. Där blev hon 2007 chef för Avdelningen för enskilda arkiv.\n– Det var ett oerhört intressant och spännande jobb att arbeta med de enskilda arkiven på nationell basis i enlighet med Riksarkivets uppdrag. Jag jobbade mycket med att förbättra kontakterna med folkrörelse-, förenings- och näringslivsarkiven. Jag anser att det är oerhört viktigt att man hela tiden har en pågående dialog med dem som arbetar inom sektorn och att alla som jobbar med enskilda arkiv ges möjlighet att träffas.

I och med omorganisationen vid Riksarkivet under sommaren 2007 kom Avdelningen för enskilda arkiv att upphöra, och Ann blev erbjuden att återvända till Krigsarkivet som chef.\n – Det är väldigt spännande att få återvända hit. Men det är både en välkänd och en ny miljö – inte samma arbetsplats som det var för 15 år sedan. Men man behöver i alla fall inte börja på nytt med att lära sig arkivmaterialet.

Är det viktigt att chefen för en arkivinstitution är arkivarie?\n– Förhållningssättet är viktigt, och en beståndskunskap gör det lättare att förhålla sig till det som medarbetarna håller på med. Om man inte har en grundläggande kunskap kan det vara svårt att fatta de bästa besluten. Jag tycker jag ser på de yngre arkivarierna som ofta varit runt på en del ställen att det går ganska snabbt att sätta sig in i ett nytt bestånd.\nAnn tycker också att det är kul med Facebook:\n– Att sitta med i Riksarkivets Facebookredaktion lyser upp chefsmörkret med budget, personalärenden, ekonomi och allt annat som ingår i chefstjänsten. Via Facebook har man en unik möjlighet att presentera berättelserna från arkiven på en plats där dagens människor finns och är aktiva. Man kan förhoppningsvis också få fler att forska på plats i våra arkiv och inte bara digitalt.

Någon direkt minskning av antalet besökare har hon inte sett att den utökade digitaliseringen har inneburit. Tvärtom pekar hon på att forskarna ofta går vidare till mer avancerat material. Och även om det alltid går att digitalisera mer så tror hon inte att Krigsarkivet kommer att få pengar till att digitalisera alla sina hyllmeter. Därför är det viktigt, påpekar hon, att sökingångarna till arkiven finns digitalt.

När det gäller utmaningar i sin nya roll, berättar Ann Hörsell om ett kommande arbete inom Riksarkivet i Stockholm inför en planerad samordning av verksamheten till färre fysiska platser. Arkivmaterialets placering måste ses över och forskarsalarna måste anpassas till de krav som dagens forskare ställer. Arkivflyttar tycks alltså ständigt vara på agendan i Ann Hörsells yrkesliv. 

Ann Hörsell\nFödelseort: Katrineholm\nFamilj: Sambo och en son\nUtbildning: Disputerad i Uppsala i historia, arkivkursen i Stockholm\nGör: Krigsarkivarie\nIntressen: Renovera familjens gård i Norrland och att skriva. Senast en artikel i Piteås museums årsbok om rättegången i Arvidsjaur 1682 mot en kvinna som blev den näst sista som brändes som häxa i Sverige.

Text Lars Lundqvist lars.lundqvist@bredband.net Illustration William Haddock williamhaddock@hotmail.com

Efter Riksarkivets omorganisation är Ann Hörsell nytillträdd krigsarkivarie. På själva Krigsarkivet är hon dock inte ny, utan snarare nygammal; det var där hennes första steg i arkivyrket togs. Om man kan urskilja en röd tråd i vår nya krigsarkivaries karriär så är det alla arkivflyttar som hon har fått ta tag i. Redan på Krigsarkivet… Read More »

Porträttet Ann Hörsell – Flyttande krigsarkivarie