I en ny rapport lyfts fyra kritiska områden där beredskapsarbetet måste stärkas: digitalisering, skydd av samhällsviktig information, den nationella arkivdatabasen och evakueringsberedskap.

Trots att intresset för beredskapsfrågor har ökat bland myndigheter, kommuner, regioner och enskilda arkiv, saknas fortfarande en tydlig strategi för att integrera arkiven i det nationella beredskapssystemet. Arkivsektorn besitter expertis och infrastruktur för att skydda och bevara kritisk information, men uppmärksammas sällan i samhällets övergripande säkerhetsplanering.

Ett av de största problemen är att viktiga arkivbestånd i vissa fall förvaras hos privata aktörer, där förändringar i ägande kan äventyra deras säkerhet. Riksarkivet har lyft denna risk för Regeringskansliet, men någon lösning har ännu inte presenterats.

Digitalisering och identifiering av samhällsviktig information

Ett av de mest akuta behoven är att stärka digitaliseringen av samhällsviktig information. Historiskt sett har mikrofilmning använts för att bevara arkivmaterial, men i dag krävs en bredare digital strategi. Erfarenheter från Ukraina visar att digitala kopior kan vara avgörande för att rädda historisk information vid kris eller konflikt.

Riksarkivet har fått i uppdrag av regeringen att identifiera vilken information som är särskilt skyddsvärd, men menar att nuvarande lagstiftning inte tillräckligt tydligt reglerar långtidsbevaring inom den privata och kommunala sektorn. Här behövs skärpta krav och tydligare ansvarsfördelning.

Brister i evakueringsberedskapen

En annan kritisk brist gäller möjligheten att evakuera och skydda arkiv vid katastrofer. I dagsläget finns inga särskilda evakueringslokaler för arkivhandlingar som hotas av exempelvis brand, översvämning eller krig. Riksarkivet föreslår därför att staten avsätter resurser för att skapa säkra förvaringslösningar som kan aktiveras vid kris.

Slutsats – en ödesfråga för samhällets informationssäkerhet

Riksarkivet understryker att arkivens beredskapsplanering inte är en isolerad fråga – det handlar om hela samhällets krisberedskap. För att långsiktigt skydda samhällsviktig information krävs en tydligare strategi, ökad förståelse hos beslutsfattare och riktade resurser. Digitalisering, identifiering av skyddsvärd information och stärkta skyddsåtgärder måste prioriteras om Sverige ska kunna säkerställa en robust informationsförsörjning i både fred, kris och krig.

Stock.adobe.com