1975 hittades en död tonårskille på en skogsväg i närheten av Plaqueville, en småstad i Louisiana med knappt 7 000 invånare med ”The City of hospitality” som slogan. Polisen lyckades aldrig identifiera den avlidne unge mannen och anledningen till att jag kan skriva om det här är att han nu är en post i databasen NamUS – National Missing and Unidentified Persons Systems. NamUS organiserar information kring tre kategorier av fall: försvunna personer, oidentifierade döda personer och slutligen kategorin ”unclaimed”, det vill säga identifierade döda personer där man inte har hittat någon anhörig. 

Det finns ett antal databaser av den här typen globalt, men ingen av de andra är så pass genomtänkt som NamUS. Den blandar rättsväsendets data med möjlighet till öppen tillgång för allmänheten och även viss interaktion. Både anhöriga och engagerade samt yrkesarbetande i rättsväsendet har möjlighet att skapa konton i NamUS där de kan tillföra information. När det gäller gruppen anhöriga så rör detta till största del kategorin försvunna personer. NamUS har även en kontaktperson för varje post/person i databasen, vilket ger möjlighet för kontakt i de fall det finns mer sofistikerad information att tillföra eller ytterligare frågor att ställa kring materialet.

Finns mycket att lära
Det finns en god anledning till att denna typ av portal har skapats i just USA – det rör sig om ett stort geografiskt område med ett gemensamt språk, där personer flyttar runt mycket och kan förlora kontakt med anhöriga. Det är också ett område dit många har migrerat och som har en stor mängd människor som på ett eller annat sätt har fallit utanför systemet. Dessa faktorer gör att mängden oidentifierade personer bör öka. 

Detta sammantaget är sådant som vi borde lära oss något av i ett Europa som i mångt och mycket genomgår samma historiska process som USA har gjort med ökad inre och yttre migration. I samband med att folk kommer till ett nytt område så bör risken för att de inte är kända där, och att de inte lyckas etablera sig i samhället, vara något större. Detta märks också i NamUS på den stora mängd personer från Latinamerika som dyker upp under alla kategorier i databasen. Speciellt om man rör sig geografiskt mot de delstater som har gräns mot Mexiko. Gränssnittet för NamUS ger även möjlighet att tillgodogöra sig informationen på spanska vilket bör vara en förutsättning för att lösa flera av de mysterier som informationssamlingen bär inom sig. 

Gallrade handlingar är en brist
En databas med webbgränssnitt är dock inte allt – även den mest genomarbetade tjänst kan ha sina brister och luckor. När det gäller den döda tonåringen från 1975 må vissa grunddata finnas sparade i NamUS – bland annat att hans kropp vid upptäckten var så pass välbevarad att ansiktet skulle vara möjligt att känna igen. Utifrån detta borde det gå att undersöka eventuella foton, DNA-spår och annan dokumentation som finns samlade i en akt någonstans för att kunna gå vidare med en identifiering. Tyvärr finns det dock en anteckning i databasposten som signalerar till oss att detta inte är möjligt: ”There are no surviving reports/records from either the Plaquemines Parish Sheriff’s Office or Coroner’s Office”. Och som ni förstår kan inte ens den bästa söktjänst återskapa utgallrade och förstörda handlingar. 

Ni hittar NamUS på adressen

Försvunna och oidentifierade i USA
Över 600 000 människor försvinner i USA varje år. Lyckligtvis hittas de flesta fort vid liv och god hälsa. Tiotusentals individer förblir dock saknade i mer än ett år och anses vid det laget av många myndigheter vara så kallade ”kalla fall”.

Omkring 4 400 döda och oidentifierade kroppar påträffas varje år i USA varav cirka 1 000 förblir oidentifierade efter ett år. 

Källa: Namus.gov