En extraordinär kärlekshistoria

2017 var det 120 år sedan de tre upptäckarna August Andrée, Knut Frænkel och Nils Strindberg gav sig iväg i en luftballong mot Nordpolen. Initiativtagare och drivkraft bakom expeditionen var August Andrée. Hela expeditionen försvann spårlöst och hittades 33 år senare, döda, tillsammans med dagböcker och annan utrustning. Gåtan kring vad som egentligen hände har… Read More »

2018-03-14

2017 var det 120 år sedan de tre upptäckarna August Andrée, Knut Frænkel och Nils Strindberg gav sig iväg i en luftballong mot Nordpolen. Initiativtagare och drivkraft bakom expeditionen var August Andrée. Hela expeditionen försvann spårlöst och hittades 33 år senare, döda, tillsammans med dagböcker och annan utrustning. Gåtan kring vad som egentligen hände har sedan upptäckten fascinerat människor världen över. Genom arkivhandlingar och föremål från Tekniska museets samlingar färdas vi 120 år tillbaka i tiden till ett Sverige där teknikvurm, upptäcktslusta och nationalism spirade.

Svenska sällskapet för antropologi och geografi gav 1906 ut en minnesskrift om August Andrée. I skriften ingick en levnadsteckning skriven av en nära vän som önskade vara anonym. Denna vän visade sig senare vara Gurli Linder (1865-1947), en av Sveriges första barnboksrecensenter, författare och aktiv inom kvinnorörelsen. Hon och August umgicks i samma radikala och liberala kretsar. När Gurli lärde känna August 1890 var hon gift med den 30 år äldre Nils Linder och hade tre små döttrar. Men August och Gurli blev kära och inledde ett hemligt förhållande. De hittade olika sätt att hålla kontakt med varandra som omgivningen inte skulle förstå, bland annat genom att sätta in kodade annonser i Aftonbladet. Deras kärlekshistoria präglades av det sena 1800-talets dubbelmoral och kvinnosyn.

På Tekniska museet finns personarkivet efter Gurli Linder förvarat. Genom arkivhandlingarna får vi veta mer om hennes yrkesliv och om kärleken mellan henne och August. Gurli utbildade sig vid Högre lärarinneseminariet i Stockholm och arbetade under två år som flickskollärare innan hon började arbeta som barnbokskritiker och författare. I och med att det nu har gått 70 år sedan Gurli gick bort kan vi berätta om innehållet i personarkivet som består av en halv hyllmeter arkivhandlingar från åren 1866 till 1945.

Gurlis handskrivna memoarer är i tre delar på totalt 250 sidor. Gurli skrev dessa under åren 1931-1943. Breven är nästan bara skrivna av Gurli till August eftersom det var för riskabelt för August att skicka brev hem till Gurli. På flera av breven från Gurli har August skrivit små kommentarer i kanten. August numrerade varje brev han fick och förvarade dessa inlåsta i ett skrin. Innan avresan till Nordpolen gav han tillbaka skrinet till Gurli. Det finns vissa som tolkar denna handling som en indikation på att August inte väntade sig att återvända vid liv.\nGurlis personarkiv ger en unik inblick i det sena 1800-talets kultur- och samhällsliv; en minst sagt dynamisk och föränderlig tid. Gurli skrev boken Sällskapsliv i Stockholm under 1880-och 1890-talen: några minnesbilder där hon berättar om den nära vännen Ellen Keys uppskattade mottagningar i hemmet och om andra intellektuella och kulturella personligheter i hennes umgängeskrets. Både Gurli och August var medlemmar i sällskapet Kråkorna, här kan ni ta del av deras Kråkvisa.

August Andrée (1854-1897) utbildade sig till ingenjör vid Teknologiska Institutet i Stockholm. 1882 följde han med forskaren Nils Ekholm på en expedition till Spetsbergen. Kanske var det här som Augusts intresse för polarfärder uppkom. Under de kommande åren arbetade han som överingenjör vid Kungliga Patent- och Registreringsverket. Vid sidan av arbetet skrev August om ämnen som intresserade honom, till exempel kvinnans rätt till utbildning och uppfinningarnas betydelse för kulturens utveckling.\nGurli skrev om Augusts tilltro till teknikutvecklingen i Tekniska museets årsbok Daedalus från 1934:

”Redan under Andrées levnad talades om tidens mekanisering och om maskinernas skrämmande frammarsch. Andrée brukade svara: Uppfinningarna, teknikens och industrins utveckling kan ingen hejda. Att tro på den möjligheten är lika snillrikt som när en mamma tröstar sin unge som fått sig en törn mot ett bord med att slå ”det stygga bordet”. Tänk för övrigt bort allt vad tekniken givit bara under de senaste femti åren och säg om ni tror, att någon skulle vilja t.ex. flytta tillbaka i eller i sitt dagliga liv kunna reda sig med den gamla s.k. goda tidens villkor. Ja, teknikerna och uppfinnarna skulle väl kunna göra det drägligt för sig, men de andra!”

August var även intresserad av frenologin. Frenologerna trodde att olika egenskaper hade speciella placeringar i hjärnan och när en egenskap utvecklades så började den delen av skallen att bukta ut. Frenologerna hittade 35 möjliga olika utbuktningar. På Tekniska museet förvaras Andrées frenologiska hjälm, inställd efter hans skalle. Hjälmen tillverkades vid Nydqvist och Holms Mekaniska verkstad i Trollhättan 1889.

Augusts intresse för ballongfärder fortsatte att växa. 1892 fick han bidrag för att genomföra en serie vetenskapliga ballongfärder med ballongen Svea. Gurli sydde flaggan till ballongen som idag finns att se på Grenna Museum.\n1895 presenterade August sina planer på en ballongexpedition till Nordpolen. August lyckades med konststycket att skaffa utrustning och omfattande ekonomiska bidrag för genomförandet av expeditionen bland annat från Alfred Nobel och kung Oscar II. Den planerade expeditionen fick stor medial uppmärksamhet, även internationellt.

Den 11 juli 1896 skulle avresan mot Nordpolen ske från Danskön på Svalbard. Men med anledning av dåliga väderförhållanden fick avresan skjutas upp. Först ett år senare, den 11 juli år 1897 lyfte ballongen Örnen mot Nordpolen.\nDet sista bevarade brevet från Gurli till August skickades den 15 februari 1896 (nr 104) och här kan vi läsa:\n”Ville ju ej göra mig påmind hos dig både den 13 och den 15, förstår du, och valde då naturligtvis den dagen, när jag sjelf fick vara med. Och vid minnet af hur lycklig jag kände mig denna afton i fjol, kan jag ej låta bli att skicka dig en helsning. Låt den säga dig hur innerligt jag önskar, att din ära i dag om ett år måste vara stor och välförtjent. Måtte allt gå dig väl i händer.\nHur än lifvet, dess känslor och stämningar vexla, tror jag dock, att man aldrig låter bli att önska godt öfver den man håller kär. Och därför kommer jag att hjertligt glädjas över allt hvad du uppnår. Måtte du aldrig lemna den vissheten och – framför allt – må det kännas endast godt för dig att ega den. Och så skall du veta, att min sträfvan går ut på att aldrig mera göra dig ondt, du som alltid velat mig så väl. G.”

Strax efter avresan 1897 försvann expeditionen spårlöst och hittades först 33 år senare. I Augusts sista dagboksanteckning från lägret på Vitön den 8 oktober 1897 kan vi läsa följande:

”svårt väder och vi frukt-\nhålla oss i tältet hela dagen.\nved så att vi kunde\nå hyddan\natt slippa\nsåsom\nute på hafvet\nbrak, gnissel\nal och drifved\nå röra på oss litet\nedgifves.”

Vad hände sen?

Äktenskapet mellan Gurli och Nils var mot slutet allt annat än lyckligt. Under 1902 pågick en uppslitande rättsprocess om vårdnaden av de tre döttrarna. 1903 upplöstes äktenskapet. Gurli förlorade vårdnaden om barnen. Både som fru och mor blev Gurli hårt kritiserad och uthängd under denna process. Den 21 januari 1904 avled Nils och Gurli fick då tillbaka vårdnaden om barnen. Relationen till döttrarna förblev dock komplicerad livet ut.\nDen 10 augusti 1904 dödförklarades August och besättningen. Gurli citerade August i sin artikel från Daedalus 1934:\n”Visst stod det dock klart för honom att det gällde en bragd som kunde komma att kräva livet. Men denna bragd var för Andrée livet. Hade han ej fått göra försöket att utföra den, så hade livet blivit honom fullständigt värdelöst.”\n1930 hittades resterna från Andréexpeditionen på Vitön. Samma år begravdes besättningen i Storkyrkan. Gurli fortsatte i resten av sitt liv att hedra Augusts gärning och minne. Hon skrev om August i olika forum, uppvaktade press och museer för att uppmärksamma minnet vid olika årsdagar. Hon fortsatte också på Augusts pressklippssamling med att samla alla pressklipp om expeditionen och klistrade in i dessa i inbundna läderband som nu finns på Tekniska museet. Hon fortsatte att gå deras promenadstråk runt Skeppsholmskyrkan och att ha ett knippe färska violer hemma, deras kärleksblomma. Gurli började skriva på sina memoarer efter att expeditionen hade påträffats 1931. Memoarerna är skrivna i du-form till August och skildrar deras tid tillsammans, skrivna med stor kärlek men också med en stor sorg över att de aldrig fick leva ut sin kärlek. Den 3 februari 1947 avled Gurli Linder. Personarkivet skänktes till Tekniska museet av dödsboet.

På Arkivens dag 2017 var temat synd och skam. Hur har synen på moral och omoral förändrats med tiden och hur har människor som brutit mot normerna bemötts? På Tekniska museet valde vi då att berätta om denna kärlekshistoria och visa på arkivmaterialet från Gurli Linder och från Andréexpeditionen. Vi bjöd även in författaren Lena Kåreland som höll en mycket uppskattad föreläsning om arkivmaterialet från Tekniska museets arkiv som hon använde när hon skrev boken Ett sällsamt dubbelliv: Gurli Linders memoarer om åren med S. A. Andrée om relationen mellan Gurli Linder och August Andrée.\nGurli Linder var en normbrytare i sin tid. Men även idag bestraffas personer som bryter mot normer på olika sätt. Det finnas fortfarande ett annat handlingsutrymme för kvinnor än för män, vilket blev tydligt i och med #metoo-uppropet inom vilket vittnesmål visar på missförhållanden som påverkar kvinnors vardag i arbetet eller vid val av yrke. Vi på Tekniska museet är en del av det kollektiva minnet och vi kommer därför att samla in material rörande #metoo-uppropet inom teknik- och spelbranschen och bevara det för framtiden, precis som vi tidigare gjort med Gurlis personarkiv.

Text: Lotta Oudhuis, arkivarie, Tekniska museet

Källor\nEtt sällsamt dubbelliv av Lena Kåreland, 2011

Ingen fruktan, intet hopp av Per-Olof Sundman, 1986

Sällskapsliv i Stockholm under 1880-och 1890-talen: några minnesbilder av Gurli Linder, 1918

Tekniska museets årsbok, Daedalus, 1934

Dela
Skriv ut

#nyheter


Fler reportage

Se alla


Inga artiklar med Nyheter tagg hittades