Det bidde en tumme

Arkiven måste tillgängliggöras, men upphovsrätten ställer till problem. För fyra år sedan bad regeringen Upphovsrättsutredningen att ta ställning till problemet, och resultatet blev den lagändring som träder i kraft den första november 2013. Vad kommer ändringen att innebära för landets arkiv? Digitaliseringsprojekt strandar gärna på oklarheter kring upphovsrätten, men kanske är det mindre känt att… Read More »

2013-02-19

Arkiven måste tillgängliggöras, men upphovsrätten ställer till problem. För fyra år sedan bad regeringen Upphovsrättsutredningen att ta ställning till problemet, och resultatet blev den lagändring som träder i kraft den första november 2013. Vad kommer ändringen att innebära för landets arkiv?

Digitaliseringsprojekt strandar gärna på oklarheter kring upphovsrätten, men kanske är det mindre känt att lagen även reglerar analog kopiering och utställning av verk i original. Vad gör då ett visst alster till ett av lagen skyddat verk? Jo, allt som lagkommentaren kallar ”individuell andligt skapande verksamhet” skyddas, vilket gör det svårt att dra skarpa gränser. Om vi dessutom lägger till att vägledande rättsfall med relevans för arkiv nästan helt saknas, att lagen förutsätter att man känner till alla verks historia i detalj och att upphovsrätt inte följer med äganderätt utan måste överlåtas genom särskilt avtal, är det inte konstigt att osäkerheten blir stor.

Regeringen bad 2009 Upphovsrättsutredningen undersöka om lagen borde ändras för att underlätta för arkiv och bibliotek. Året därpå kom ett delbetänkande som föreslog flera sådana ändringar. Utredaren, Jan Rosén, ville bland annat att statliga och kommunala arkivmyndigheter skulle få visa skyddade filmer ur sina samlingar, förutsatt att man inte tog inträde eller hade något förvärvssyfte samt att visningen ägde rum i de egna lokalerna och inte var huvudpoängen vid arrangemanget. En sådan regel skulle förmodligen tillåta filmvisning vid till exempel Arkivens dag.

Ett annat förslag var möjligheten att lösa avtalslicens med en upphovsrättsorganisation för att få rätt att kopiera och tillgängliggöra skyddade verk ur samlingarna. Om man inte hittade rättighetshavaren, och alstret därmed blev ett så kallat föräldralöst verk, skulle man ändå kunna publicera med hänvisning till den licens man betalat för. Rosén ville också göra lag av den praxis som säger att arbetsgivare med vissa begränsningar får förfoga över verk som arbetstagare skapar i tjänsten, något som blir relevant för till exempel kommunarkiv med skyddat material skapat av kommunens anställda.

Utredningen avslutades, men lagstiftningsprocessen drog ut på tiden. I våras presterade regeringen till sist lagrådsremiss och proposition, och snart följde ett riksdagsbeslut om lagändring den första november. Hur har det då gått med utredningens olika förslag på arkivfronten?

Arbetsgivares rätt till arbetstagares verk nämns inte i propositionen. Möjligheten att visa filmer ur samlingarna utökas däremot, men regeringen säger sig vara rädd att arkiv och bibliotek kan komma att konkurrera med biografbranschen. För arkivens del gäller den nya bestämmelsen därför i princip endast statliga och kommunala arkivmyndigheter, endast visningar i de egna lokalerna, endast tidigare offentliggjorda filmer ur de egna samlingarna och endast visningar för enskilda besökare – för gruppvisning behöver man fortfarande söka tillstånd, om man nu inte själv äger rättigheterna. Det kan anmärkas att filmer som utgör allmän handling rimligen redan får visas för enskilda besökare, och att de statliga och kommunala arkivmyndigheter som berörs förvarar just allmänna handlingar, även om man också tagit emot enskilda arkiv.

Skyddstiden för en utgiven ljudupptagning höjs från femtio till sjuttio år efter utgivningen. En ny bestämmelse om avtalslicenser för arkiv och bibliotek införs, och tanken är den som redan nämnts – att man genom avtal med och licensavgift till en upphovsrättsorganisation ska få rätt att kopiera, digitalisera och tillgängliggöra verk även om man inte kan hitta en rättighetshavare att fråga om lov. Även här begränsar sig lagstiftaren med vissa undantag till statliga och kommunala arkivmyndigheter, även om man också inför en generell avtalslicens som kan användas av vem som helst.

Verket man vill tillgängliggöra under avtalslicens måste dock vara offentliggjort, det vill säga att det redan på ett lagligt sätt har gjorts tillgängligt för allmänheten. Detta torde skapa problem när den nya lagstiftningen börjar tillämpas. Kanske kan man vara någorlunda säker på att en affisch har suttit uppe och att en professionellt producerad film har visats, men att veta om det foto man hittar i magasinet någonsin har publicerats är inte lika lätt. Den nya lagstiftningen liknar dagens i det att arkivarien förutsätts ha all information, och risken är överhängande att de föräldralösa verken därmed förblir föräldralösa.

Sammanfattningsvis påminner det hela om Sagan om mäster Skräddare – det såg ljust ut för arkiven i Upphovsrättsutredningens betänkande, men till slut ”bidde det en tumme”. De nya reglerna om avtalslicens kan säkert komma till användning i många fall, men löser knappast problemen kring föräldralösa verk. 

”Men att veta om det foto man hittar i magasinet någonsin har publicerats är inte lika lätt.”

Stefan Högberg\nStefan Högberg är arkivarie vid Regionarkivet för Västra Götalandsregionen och Göteborgs Stad och arbetar bland annat med upphovsrättsfrågor. Han är också en av administratörerna av webbplatsen Tillgång.se som handlar om digitalt tillgängliggörande av kulturarvet.

Text Stefan Högberg\nstefan.hogberg@arkivnamnden.goteborg.se

Dela
Skriv ut

#nyheter


Fler reportage

Se alla


Inga artiklar med Nyheter tagg hittades