Det här är berättelsen om min forskning kring Hildur Ottelin, och om ”Anden i kapseln”. Hon var en aktiv nykterhetskämpe och tidig medlem av Socialdemokratiska kvinnoklubben. ”Anden” är den kraft som bor i alla arkivkapslar och som, när det minst väntas och bäst behövs, ger en hjälpande hand.

1904 startades AB Rickomberga egnahem av Hildur Ottelin på mark som hon hade köpt. Hon blev kommunal bostadsinspektris 1908, ledamot av ­egnahemsstyrelsen 1911, den första och i sju år den enda kvinnan i stadsfullmäktige 1912 och i drätselkammaren 1915. Hon hade kvar uppdragen vid sin död 1927. I sanning en pionjär. Men vem var hon och varför gjorde hon detta? Eftersom ingen visste ”adopterade” jag henne och började släktforska.

Hildur föddes 1866 i Gamla Karleby i Finland och var dotter till Albert ­Ferdinand Ottelin (­borgmästare i ­Gamla Karleby) och Helena ­Wilhelmina Gellerstedt från Sverige. Hit kom hon 1868 med sin mor och lillebror Odal efter att pappan hade avlidit i tyfus. Snart dog även mamman, morföräldrarna och en moster. Barnen flyttade med den sista mostern och hennes man till Piteå, där de växte upp. Med Piteå som medelpunkt – en tidningskrönika (1946) visade att staden inte var någon avkrok. Här fanns både en nykterhetsloge (IOGT) och en Arbetare-­Ring, och intresserade fruntimmer bjöds in till gymnastikövningar. Morbrodern satt i både stadsfullmäktige och landstinget och mostern var med i Fruntimmersföreningen som bildades 1876. Det fanns en flickskola och ett småskoleseminarium, men arkiven är borta. Kanske gick Hildur där, eller så undervisades hon av morbrodern som var lärare. Efter konfirmationen 1882 upphör alla spår i Piteå.

Jag visste dock att hon 1893 hade utexaminerats som gymnastikdirektör från Gymnastiska Centralinstitutet (GCI) i Stockholm och flyttade efterforskningarna dit. Bingo! Hon var elev på Åhlinska skolans ettåriga fortsättningskurs år 1888. Hildur började på GCI 1891 men Riksarkivet har tyvärr gallrat ut elevhandlingarna från skolan. Bibliotekarien på Idrottshögskolan berättade emellertid att Hildur Ottelins klass, som utexaminerades 1893, höll kontakt genom vandringsböcker som de skickade mellan sig i 50 år! Gymnastikdirektör Olle Halldén hade nyligen skrivit en bok om dem och de fanns kvar på Idrottshögskolan! Detta var Andens första bidrag.

Jag fick inte låna böckerna, men stadsarkivet i Uppsala hjälpte till så jag kunde skriva av först Hildurs 15 brev och sedan alla de övriga 478 – en kvinnoskatt med mängder av foton! I breven berättar Hildur om sitt arbete som gymnastiklärare och sjukgymnast och om sitt sociala engagemang. Marken i Rickomberga köptes på impuls, ”för att hindra tomtjobbare”. AB Rickomberga Egna hems handlingar hos Stadsarkivet gav en lustig bild av dåtidens passfråga. Det upptäcktes att Hildur Ottelin var invandrare och alltså inte utan regeringens tillstånd fick äga egendom eller sitta i en bolagsstyrelse, men det hade förstås inte hindrat Länsstyrelsen i Uppsala från att utfärda svenska passhandlingar för henne både 1894 och 1897. Hildur skrev till Kungen och blev svenska 1905.\nBreven var ett oerhört glädjande fynd, men sedan var det stopp igen. Alf W Axelsons bok om Piteås historia gäller 1900-1950, då Hildur redan hade flyttat, men kanske hade han stött på henne? Nej, tyvärr, men han hänvisade till Thord Carlsson i Piteå (”Ring så spelar vi”). Nytt bidrag från Anden: Hildur Ottelins båda brorsdöttrar var mycket musikintresserade och hade brevväxlat med Thord Carlsson – och breven fanns kvar! Jag fick kopior som berättade om Odal och Hildurs föräldrar och om en dotterdotter som jag inte kände till. Kanske hade hon hört något om sin mors faster? Det gällde bara att hitta henne…

Åter till släktforskarmetoderna. Via en efterlysning i nättidningen Rötter hittade jag en person som har känt Odals döttrar och som – Anden igen, jag är övertygad! – hade en e-postadress till denna dotterdotter som bodde i Mexiko! Hon visste tyvärr inte mycket men hade foton som jag fick låna. Ett av dem visade en ung Hildur och en okänd kvinna. Via släktforskarkontakter identifierades hon som Elma Wästerberg, en barndomsvän från Piteå som i många år bodde hos Hildur i Uppsala. Elma var rörelsehindrad – kanske hade det bidragit till Hildurs sjukgymnastikintresse.

Innan jag var färdig gjorde Anden ytterligare en insats. På Carolinas handskriftsavdelning hade man några kartonger osorterade brev som Odal Ottelins döttrar hade skickat in. Av en slump tog jag upp ett litet blått kuvert. Det innehöll några brev från Hildur till Odal som bland annat handlade om hans skilsmässa och om barnen! Hennes politiska engagemang förklarades när hon berättade att hon hört Erik Hedén hålla föredrag om den socialistiska staten: ”Eja vore vi där!” skriver hon.

Jag älskar arkiv och är mycket tacksam för den alltid lika kunniga som hjälpsamma personalen. Att öppna en kapsel och försjunka i innehållet är obetalbart – och jag är inte den enda som har fått hjälp av Anden i kapseln! 

”Att öppna en kapsel och försjunka i innehållet är obetalbart.”

Bildtext: Hildur älskade Norrland – ”magerlandet – fagerlandet” sa hon (efter Elf Norrbo, alias J A Törnblom 1909).

Ett flott porträtt av Hildur Ottelin som Kerstin Wallin fick från Hildurs lillebrors dotterdotter i Mexiko.

Text Kerstin E Wallin ke_wallin@telia.com