ANNONSER

En pandemi för hundra år sedan

Det är en kylig oktoberdag i Göteborg 1918. En spårvagn passerar och plingar till. Spårvagnen är nästan helt tom.  Snart passerar en annan spårvagn. Den drar en vagn som är smyckad med ett kors. Det är en likspårvagn, på väg till kyrkogården med ännu ett offer för spanska sjukan.

 

Hur var det i Göteborg under spanska sjukan? Hur försökte man bromsa smittspridningen? Gick barnen i skolan, fanns det plats på sjukhusen? I protokoll, årsberättelser, skrivelser och journaler finns svaren.

Myndigheterna i Göteborg arbetade hårt för att minska smittspridningen. Göteborgarna uppmanades att hålla en god handhygien och munhygien. Eller som det heter idag: tvätta händerna och hosta i armvecket.

I ett försök att bromsa smittspridningen uppmanade Hälsovårdsnämnden göteborgarna att undvika stora folksamlingar och trängsel. Att gå på bio, dans eller andra nöjen där många samlades blev förbjudet. Att ta en svängom på lokal fick vänta till pandemin var över. Det var inte heller läge att ta en nöjestur med spårvagnen.

Likspårvagnen användes ända fram till 1930-talet.

När spanska sjukan drabbade Göteborg pågick ett världskrig som påverkade tillgången till bilar och hästar. Det var ont om transport­medel och för att kunna köra kistor till kyrkogårdarna behövdes ett alternativ. Lösningen fanns hos spårvägen. Göteborgs spårvägsstyrelse hade redan 1912 börjat fundera på lik­transport med spårvagn. 1918 tog man fram utredningen på nytt och i ett protokoll från samma år finns information om hur spårvägens verkstäder byggde om en av de äldre, öppna släpvagnarna från hästspårvagnens tid till en likvagn. 1912 fanns det invändningar mot de tunga lyft som det innebar att lyfta på och av kistorna på vagnarna, men med tanke på situationen i världen 1918, med krig och pandemi, bedömde man att det inte längre var en giltig ursäkt.

Trångboddheten i stora städer som Göteborg bidrog till ökad smittspridning.

Fattigvårdens arkiv vittnar om fattigdom, trångboddhet och att sjuka föräldrar fick sätta sina barn på barnhem. Det blev så illa att ett nytt barnhem öppnades till följd av spanska sjukan: Adolfsbergs barnhem, som senare blev Vidkärrs barnhem.

Spanska sjuka påverkade även skolverksamheten. Många sjuka lärare ledde till brist på personal och för att försöka hindra den farliga smittspridningens framfart fattade folkskoleinspektören och förste stadsläkaren ett snabbt beslut om att stänga skolorna. Utan att invänta styrelsens beslut.

I Göteborg fanns ett epidemisjukhus, men när spanska sjukan kom var sjukhuset redan fullbelagt med patienter som insjuknat i difteri och andra epidemiska sjukdomar. Då beslutade man att nyttja hela den medicinska avdelningen på Sahlgrenska sjukhuset för vård av patienter i spanska sjukan. Det räckte inte heller till så sjukhemmet för Lungsotsjuka fick också ställa om till ett tillfälligt pandemisjukhus. Alla som vårdades på sjukhus avled inte. En del blev inlagda med hög feber men kunde skrivas ut friska efter några dagar.

Många barn hamnade på barnhem när deras föräldrar blev smittade eller avled i spanska sjukan.

När jag söker i arkiven efter information om hur samhället agerade under spanska sjukan kan jag inte låta bli att reflektera över hur vi dokumenterar pandemin covid-19 idag. Om hundra år kanske någon skriver en artikel, spelar in en film eller ställer en fråga om skolorna var öppna under pandemin covid-19 som drabbade hela världen 2020?

När den här artikeln publiceras har vi skärpta restriktioner i Sverige. Till följd av det kunde Arkivens dag inte genomföras som vanligt. Istället för att ha öppet hus med visningar och föreläsningar har Regionarkivet för Västra Götalands Regionen och Göteborgs Stad gjort en film på temat Spanska sjukan. Filmen bygger på material från arkivet och finns att se på vår webbplats www.regionarkivet.se

Text: Linnéa Nilsson linnea.nilsson@arkivnamnden.goteborg.se Foto: Bilder från Regionarkivet

ANNONSER