På Fyriskällan i Uppsala erbjuds alla skolor fria workshops där eleverna får lära sig att tolka och kritisk granska information från olika källor och sätta aktuella frågor i ett historiskt sammanhang. Vi har träffat arkiv­pedagogerna Nicklas Malmsjö och Per Agius som, oavsett besökarnas åldrar, ser till att väcka engagemang och bjuda på spännande upplevelser.

Jag minns ett eget misslyckat studiebesök med högstadiebarn några år tidigare när jag jobbade i en annan mindre kommun. Där fanns ingen annan lokal än fullmäktigesalen att tillgå.  Barnen blev mycket mer intresserade av talarstolen än av det jag försökte att prata om. Sedan visade det sig att de kunde allt det där med kvarlevor, källkritik och dylikt som jag hade tänkt prata om. Jag hade också tagit fram en stor samling dokument och tänkte att de skulle få söka bland dessa och svara på frågor som jag hade tänkt ut. Jag trodde att det skulle ta någon halvtimme åtminstone. Men det visade sig alldeles för enkelt för dessa klipska ungdomar som var klara på cirka tio minuter. Med den erfarenheten tydlig i minnet och med det faktum att arkivpedagogik ligger i tiden känns det rätt att berätta mer om Fyriskällans utåtriktade verksamhet.

I arkivutredningen nämns användning av arkiven. Till exempel nämner utredningen skrivningen i arkivlagen: ”Enligt utredningens direktiv återspeglar gällande lagstiftning i huvudsak ett synssätt där arkiven betraktas som slutstation för informationen. Ett sätt att motverka ett sådant synsätt är att betona att arkiven ska tillgängliggöras och användas. En sådan bestämmelse saknas i gällande arkivlag.”

– Det räcker inte att bara att digitalisera och lägga ut på nätet för att arkiven ska bli tillgängliga. Vi behöver också sätta informationen i ett sammanhang och göra den begriplig för den målgrupp vi möter, säger Nicklas Malmsjö.

Tillsammans med Per Agius tar han emot grupper från skolans alla årskurser samt universitet. Även SFI-grupper har visat intresse. Bland de äldre eleverna finns två workshops som har blivit populära. Dessa handlar om hur Sverige blev en demokrati och om hur Sverige och Norden påverkades under andra världskriget.

– Vi brukar ha omkring 50 besök per år och omkring 1 000 elever. Det som drar mest är nog våra workshops för gymnasieskolan, Vägen till allmän och lika rösträtt och Norden under andra världskriget. Annars har vi många besök från förskolor just nu och det är kul, säger Per.

När besök från förskolor kommer på tal är det lätt att tankarna vandrar iväg  till barn på kalas. Skrikande och hoppande bland arkivboxar och chockade forskare. Enligt Nicklas och Per går det till betydligt lugnare än så.

Inför en workshop samlas barnens i Fyriskällans foajé. Där får de hänga av sig och sedan samlas kring en trämodell över centrala Uppsala. Per och Nicklas brukar småprata lite med barnen om modellen. Uppsalabarn känner nästan alltid igen Uppsala domkyrka och Per och Nicklas brukar därför utgå ifrån domkyrkan och förklara vad ett kvarter är. Nästa steg i workshopen är en äldre Uppsalakarta som hänger på väggen där man jämför den tredimensionella trämodellen med den tvådimensionella kartan. Båda visar samma sak men på olika sätt. Efter det går barnen in i rummet bredvid. Barnen sätter sig kring ett stort bord och framför dem finns en projektorduk.

Kartor och rumslig förståelse – en del av läroplanen.

Per berättar kort vad ett arkiv är och frågar sedan Nicklas vad vi ska göra idag? Nicklas berättar att barnen ska få göra en resa de aldrig gjort förut. ”Idag ska ni få åka ut i rymden!” På projektorduken visas en bild på Christer Fuglesang och barnen får låtsas sätta på sig rymddräkter.

– Därefter åker vi upp i rymden med hjälp av YouTube och Google Earth. Det tycker barnen är jättekul! På resan tillbaka till jorden tittar vi på Sveriges gränser och ser sedan Uppsala från ovan. Vi avslutar alltid med att besöka barnens egen förskola. Det blir alltid en av besökets höjdpunkter, berättar Nicklas.

Sedan delar de alltid ut en Uppsala­karta från 1702 till alla barn. Det året brann stora delar av staden ned och de försöker här även engagera förskolepedagogerna i berättelsen om stadsbranden.

– Sedan gör vi fyra digitala resor till kända platser i Uppsala. Barnen får hitta och färglägga platserna på kartan. I samband med det visar vi historiska fotografier på projektorduken och jämför hur platserna ser ut idag. På en bild över Stora torget promenerar folk omkring bland hästar, trävagnar och lösspringande hundar. Husen på de gamla fotografierna är sedan länge rivna och idag står nya hus står på platsen.

Till bilden ställer de frågor såsom hur tog sig människor fram över torget? Hur tar man sig fram över torget idag? Vilka hus fanns då och vilka finns kvar idag? Hur lät det och hur luktade det på torget? Allt detta väcker tankar, känslor och frågor hos barnen.

– Flera sinnen aktiveras och det är fantastiskt att se barnens intresse och engagemang under workshopens gång. När barnen får möjlighet att reflektera, känna igen, skratta och bli överraskade uppstår en nyfikenhet och lust att lära sig.

Workshopen avslutas med en skattjakt.

Inspiration till workshopen fick de bland annat från tidigare erfarenheter av att jobba med Google Earth.

– Jag har tidigare arbetat med det vid lärarfortbildningar och tycker att det är ett fantastiskt verktyg som man kan använda sig av i många olika sammanhang. När vi fick en förfrågan om att ta fram en workshop kring kartor för förskolan föll det sig naturligt att använda programmet i kombination med kartor och gamla fotografier över staden, säger Nicklas

– Det var faktiskt en förskolelärare som hörde av sig till oss och frågade om vi inte kunde hitta på något för hennes barngrupp. De arbetade just då med kartor och rumslig förståelse enligt läroplanen och det tog vi fasta på. Det känns faktiskt som att vi träffade hyggligt mitt i prick på första försöket. När det väl begav sig hade både Nicklas och jag barn i förskolan och det kan måhända ha underlättat något. Vi vet om inte annat vad våra egna barn skulle ha tyckt om, säger Per.

Nicklas har alltid varit intresserad av de förmedlande delarna av arkivarieyrket och visste tidigt efter studierna att det var detta han ville inrikta sig mot. När han började arbeta som arkivarie var det väldigt få arkiv som arbetade med arkivpedagogik.

– Efter att ha arbetat som traditionell arkivarie ett par år sökte jag ett arbete som arkivarie med pedagogisk inriktning på Innovatum Science Center i Trollhättan. Där kom jag i kontakt med ”hands-on-pedagogik” som handlar om att man ska väcka elevens nyfikenhet att lära genom praktiska experiment och övningar där alla sina sinnen involveras. Detta tankesätt har jag tagit med mig in till arkivpedagogiken, säger han och Per fyller i:

– För min del började jag utveckla Folkrörelsearkivets arkivpedagogiska verksamhet för snart tio år sedan. Annars var det först när Nicklas och jag började samarbeta som det verkligen tog fart.

För Nicklas handlar arkivpedagogik mycket om att det är en ingång till reflektion och att det inbjuder till aktivitet och engagemang.

– Det unika med arkiv är ju att vi utgår från originalkällor och den typen av dokument väcker intresse och berör människor i alla åldrar. Jag tycker det är viktigt att sätta de historiska dokumenten i ett sammanhang och att lyfta fram både de stora och små perspektiven och se kopplingar in till vår egen tid. Detta har vi med oss när vi utvecklar workshops och program för skola och allmänhet, säger han.

Även källkritiska moment är naturliga inslag i övningarna.

– I läroplanen betonas vikten av att träna eleverna i källkritik samt medie- och informationskunnighet. Här har arkiven mycket att erbjuda, menar Nicklas.

På frågan om vad som är annorlunda när man vänder sig till små barn jämfört med äldre människor svarar Nicklas att det egentligen inte är så mycket som skiljer sig åt. I samtliga fall handlar det om att bygga upp en workshop eller ett program som väcker intresse, nyfikenhet och engagemang.

– Givetvis anpassar man upplägget efter målgrupp men utgångspunkterna är de samma.

Ibland funkar ett upplägg över generationsgränserna. Ett exempel på det är den digitala stadsvandring som stadsarkivet tog fram för allmänheten. Med inspiration från kartworkshopen för förskolan testade vi att göra en virtuell vandring genom staden. Vi kombinerade digitala promenader i staden med historiska källor och samtal med publiken. Vi har nu tagit fram två digitala stadsvandringar och har fått mycket positiv respons från publiken, säger Nicklas och ger exempel på kommentarer som de har fått:

– Detta har jag aldrig sett förut! Att man kan göra så här? Det var så lätt att följa med! Vad roligt det var! Det är häftigt att se att det funkar oavsett om eleverna/publiken är fem eller 85 år gamla.

– Den största skillnaden när man vänder sig till små barn är så klart att barnen är just små barn, vanligtvis fyra till fem år. Syftet med besöket är inte primärt att lära dem om just arkiv utan istället att ge dem något av en upplevelse. Vi försöker att möta dem på deras villkor och det gäller att kombinera lek, fakta och fantasi. Sedan har det hänt att de små barnen har kramat oss efter besöket. Det händer så klart inte med till exempel gymnasieelever, säger Per.

När det gäller framgångsfaktorerna med små barn betonar Nicklas vikten av att fånga barnens uppmärksamhet redan från början och att arbeta med alla sinnen.

– Det är härligt att se när barnen sticker iväg i tanken när vi frågar dem hur det kan ha luktat och låtit på Stora torget i Uppsala för 100 år sedan, säger han.

”Givetvis anpassar man uppläggetefter målgrupp”.

Enligt Per är ett favoritinslag för barnen att göra flygningar i Google Earth och ofta vill de visa var de bor.

De började erbjuda workshopen under 2017 och har sedan starten  inte ändrat så mycket på uppläget utan mest finslipat på detaljnivå.

Per berättar att de utgår ifrån läroplanen när de utformar sina workshops för skolan. De äldre eleverna får ofta något som läraren kan examinera. Det är inte aktuellt för förskolan men workshopen bygger likväl på läroplanen.

När Riksantikvarieämbetet intervjuade förskoleläraren Christina Nilsson, som har deltagit i en av workshoparna med sin grupp, framgick det att upplägget passade in i läroplanen för förskolan. Att de har lyft in workshopen i sin verksamhet har inte minst med läroplanens skrivningar om rumslig förståelse att göra.

Enligt Christina Nilsson är man på Fyriskällan ”inne och naggar” på många delar av läroplanen och vidgar uppfattningen av vad man kan göra med kartor och att man kan använda dem till sitt syfte för att hitta och jämföra förr och nu. Enligt henne väckte jämförelsen av gamla och nya kartor ett intresse av skillnaden mellan förr och nu hos förskolebarnen. ”Vad lite det fanns här” och ” vad fanns här förr?” var exempel på kommentarer från barnen.

Chrisitna Nilsson säger att hon har berättat om besöket i sina nätverk.

– Ja, jag har gjort jättemycket reklam. Jag vet inte hur mycket studiebesök de vill ha, men det är verkligen värt ett besök. Men man ska inte bara komma och gå. Det är bra om man också lämnar lite utrymme för att jobba vidare efteråt. Så att barnen får bearbeta och lära sig.

Det roligaste med att ha workshops med förskolebarn är, enligt Nicklas, den stora glädjen, spontaniteten och drivkraften som de har när det kommer till att lära sig saker. Det är häftig att se.

– Generellt är det en tacksam och enkel målgrupp att arbeta med, säger han.

När det kommer till utmaningar med målgruppen är det egentligen bara en sak, att det är bra om det finns en lokal som passar för ändamålet och om det finns någonstans att fika på.

– När det gäller de utåtriktade verksamheterna kan arkivinstitutioner hämta mycket inspiration från exempelvis museer och Science center-miljöerna. Jag tycker vi har lyckats bra med detta på Fyriskällan. Med ganska enkla medel kan man göra väldigt mycket.

För förskoleverksamheten är det också smidigt  eftersom förskolan inte behöver förbereda sig mer inför besöket än att berätta hur många som kommer.

Med sig hem från besöket får barnen ta med sig de kartor som de har börjat färglägga under workshopen.

Nicklas och Per har goda erfarenheter av barngrupper i olika storlekar men anser att 10–12 barn är ganska lagom. Vad gäller ålder fungerar workshopen jätte­bra från fem år och uppåt, menar de.

En bidragande orsak till framgången med workshopen är att de är två som håller i studiebesöken tillsammans. För det första blir de inte lika sårbara vid sjukdom och för det andra blir det en intressant dynamik i övningarna när de är två som genomför dem tillsammans. Eftersom de ständigt för en dialog över förbättringar av programmen leder det till att de hålls aktuella och uppdaterade. De samarbetar båda vad gäller utveckling av program och källmaterial.

Deras arkiv speglar olika delar av samhället och tillsammans kan de ge fler perspektiv på historien. En viktig förklaring till att Fyriskällan har lyckats så bra med den publika verksamheten menar, Nicklas och Per, är det goda samarbetet mellan stadsarkivet och folkrörelsearkivet som har varit en stor styrka.

Bland planerna riktade till yngre barn håller de just på att ta fram en workshop kring stadsbyggande för mellanstadiet, berättar Nicklas. Den väntas bli klar till hösten.

Det roligaste minnet från verksamheten var, enligt Nicklas, när en ivrig liten kille drog med sin mamma in till deras reception och berättade att det var här han hade åkt upp i rymden och hittat en skatt med sin förskole­klass. Mamman berättade att han hade pratat om besöket hela veckan och att hon var tvungen att kolla vad det var för ett ställe.

– En liten kille sa en gång att han vill jobba på arkiv när han blev stor. Kommentaren fälldes när han, fullt upptagen med att äta den tablettask han precis fått i skattjakten, stod och snurrade på hjul till ett arkivskepp, säger Per.

Vad tror ni barnen får med sig från föreläsningen?

– En positiv erfarenhet av arkiv och något man berättar vidare om hemma till mamma och pappa. Då kan det bli som den lilla killen som efter sitt förskolebesök tog med sin mamma till arkivet.

Förskoleläraren Christina Nilsson berättar i sin intervju: ”efter studieb­esöket på arkivet ville alla barnen titta mer på kartor. Det gav verkligen mer­smak och vi fortsatte att arbeta med det på förskolan. Barnen har nu gjort kartor över förskolans gård och över sina rum och intresset är stort band barnen. Redan innan besöket hade vi börjat titta lite på kartor som ett temaarbete. Det var av en slump som jag fick reda på att visningen fanns. Det stämde så bra med det vi höll på med.”

Har ni något tips till andra arkivarier som vill prova på något liknande?

– Våga prova. Det är en process. Vi hade båda egna barn i samma ålder och det gjorde det nog enklare. Men man måste våga bryta ny mark. Vi efterfrågas på nya sätt. Våga kliva fram. Det måste inte bli rätt första gången.

Stadsarkivet i Uppsala

Stadsarkivet förvaltar och förmedlar originalhandlingar från Uppsala kommuns verksamheter från 1800-talet och framåt. Här hittar du även enskilda arkivsamlingar med anknytning till Uppsala.

Stadsarkivet erbjuder kostnadsfria workshops för förskolan, grundskolan och gymnasiet. Eleverna tränas i att tolka och kritiskt granska information från olika källor, samt att sätta aktuella frågor i historiska sammanhang.

Folkrörelsearkivet för Uppsala län arbetar sedan 1978 med att bevara föreningslivets handlingar.

Fyriskällan

Undervisningsmaterial om demokrati

”Vägen till allmän och lika rösträtt” är ett nytt nationellt pedagogiskt material för högstadiet och gymnasiet som har tagits fram av Uppsala stadsarkiv. Materialet är fritt att använda och sprida och kan kompletteras med lokalt arkivmaterial.    

Vill du veta mer om Uppsalas och Upplands historia? Då är Fyriskällan en guldgruva för dig. Ta del av böcker, småskrifter och kart- och bildmaterial. I Fyriskällan finns också nya Uppsala Musikarkiv.

Fyriskällan erbjuder fria workshops till alla skolor. Hos oss får eleverna tolka och kritisk granska information från olika källor och sätta aktuella frågor i ett historiskt sammanhang. Vi har workshops för förskola, grundskola och gymnasiet. har en vision om att alla elever i Uppsala kommun ska besöka Stadsarkivet minst en gång under skoltiden.

Lotten Persson Bränn