Att arkivera och tillgängliggöra de äldre delarna av Internet är åtgärder som blivit föremål för diskussion i Oxford Internet Institutes rapport Web Archives: The Future(s) som kom sommaren 2011.

Den internationella organisationen International Internet Preservation Consortium (Iipc) består av arkiv och bibliotek från hela världen (från Sverige är Kungliga biblioteket engagerat). Organisationens uppdrag är att bevara och tillgängliggöra information från Internet till framtida generationer. Den 30 juni 2011 kom rapporten Web Archives: The Future(s) som är skriven av forskare på Oxford\nInternet Institute på uppdrag av IIPC. Rapportens mål var att stimulera till eftertanke och diskussion om hur framtidens webbarkiv bör se ut för att bli relevanta för forskning, näringsliv och allmänhet. ”Webbarkiv” har en i sammanhanget vid betydelse och inberäknar i stort sett all äldre data från Internet som har migrerats för långtidslagring.

\nformulerar ett stort antal förslag för hur scenario (1) ska uppfyllas och scenario (2) och (4) ska kunnn undvikas. Några av dem är värda att fundera över. Rapporten föreslår att framtidens webbarkiv bör visualiseras för att ge användaren en simulerad rumslig upplevelse. Om det går att ”navigera” eller ”vandra” genom det digitala webbarkivet blir det mer attraktivt.Vidare finns en tanke om att webbarkiven inte bör migreras från nätet när de arkiveras utan istället hållas levande på nätet så att de förblir allmänt sökbara. I rapporten beskrivs även tendenser att efterfrågan har gått från att ha handlat om enskilda webbsidor (frysningar) till ett behov av att kunna se trender och tendenser ur en sammanställning av en större mängd webbsidors historik. De enskilda frysningarna från specifika datum saknar ur detta perspektiv värde. Förutom eller istället för att arkivera enskilda objekt eller webbsidor förespråkas arkivering av själva användandet av Internet. Detta förslag omgärdas förstås av varningsklockor gällande integritet såväl som frågor om lagrings- och utförandekostnader om det dras till sin spets och inkluderar arkivering och därmed potentiell övervakning av exempelvis datatrafik. Även lagringskostnaderna för den typ av fullständig arkivering som antyds bör uppmärksammas. Också de serverhallar som brukar kallas för ”molnet” står fast på marken och gör ekologiska och ekonomiska avtryck.

\nhastigt arkivariens\nyrkesroll. Här är slutsatsen att\narkivarien bör bli mer lyhörd för vad allmänhet och forskning vill ha återupplivat från det ”döda” nätet till det ”levande”. En parallell dras till pappersmaterial som rönt nytt intresse efter att ha digitaliserats och gjorts tillgängligt online.

Tom kontrast till Oxford Internet Institutes rapport kan det vara lämpligt att gå in på ett praktiskt exempel av webbarkivering i vår samtid, nämligen bevarandeinsatser tillägnade GeoCities. I mitten av nittiotalet startades GeoCities, en tjänst där användare kunde skapa och lägga upp sina egna webbplatser som på GeoCities placerades in i en virtuell geografi bestående av städer och kvarter. Kvarteren och därmed webbplatserna organiserades utifrån ämneskategorier. Exempelvis placerades de som handlade om science fiction i ”Area51”, de om husdjur i ”Petsburgh” och webbplatser om bilar i ”MotorCity”. Kvartersbeteckning var en del av varje webbplats adress.

GEOCITIES VÄXTE snabbt till en plattform med användare världen över och ett tag på nittiotalet var GeoCities\nInternets tredje mest besökta webbplats (efter AOL och Yahoo). På 2000-talet började det bli svårt att tjäna pengar på GeoCities, särskilt pressande var konkurrensen från tjänster som Myspace och Facebook. GeoCities lades därför ned 2009.\nNedläggningen skulle vid en första anblick innebära att tiotals miljoner webbplatser försvann från nätet. Motiverade av webbplatsernas mediehistoriska och nostalgiska värden såg emellertid flera ideella aktörer till att rädda så många sidor som möjligt.

DEN LÖST sammansatta gruppen The Archive Team tankade ner en ansenlig del av GeoCities hemsidor som de nu försöker hålla vid liv genom spridning av filerna. The Archive Team kunde med små resurser rädda en enorm mängder webbplatser. Däremot hade de inte resurserna eller intresset att göra dem strukturerat sökbara utan överlät det arbetet åt entusiaster som började gå igenom och forska i filerna. Ett exempel på en sådan utforskare är konstnären Richard Vijgen som med hjälp av de data The Archive Team räddade har skapat en interaktiv karta över GeoCities kallad ”The Deleted Cit”. De olika områdena i den virtuella staden visas med sin relativa storlek, och med en zoom-funktion går det att ta sig ner till kartans detaljer. Från ett kvarter, ner till en enskild webbplats och sedan in på enskilda HTML-sidor med eventuella tillhör-ande bild- och ljudfiler som visas/spelas upp. Konstverket fungerar även som en metafor för stadsvandring där en med hjälp av avlägset klingande ljudfiler såväl som de olika stadsdelarnas tematiska namn kan orientera sig i det virtuella rummet.

THE ARCHIVE TEAM var inte de enda som hann spara webbplatser från det sjunk-ande GeoCities. Det ideella initiativet ReoCities återskapade stora mängder GeoCities-sidor på ReoCities-adresser. Den som sedan tidigare har ett bokmärke av eller minns en GeoCities-adress kan därför eventuellt hitta sidan genom att byta G till R i adressfältet. Sidorna på ReoCities är även sökbara från nätets generella söktjänster som Altavista, Google och Yahoo.

InternetArcheology.org är en annan aktör som sparade webbplatser i samband med GeoCitiesgupphörande. InternetArcheology intog en redaktionell hållning till tillgängliggörandet och begränsade sina bevarandeinsatser till migrering av artefakter i form av bilder och musik från GeoCities-sidor till den egna webbplatsen.

INTERNET ARCHIVE är en webbplats med syftet att samla in webbsidor och hålla dem tillgängliga över Internet.\nInternet Archives ”The Wayback Machine” innehåller en söktjänst och möjligheten att titta på webbsidor vissa år och datum utifrån när frysningar gjorts. För GeoCities gjorde Internet Archive en särskild insats för att hinna spara så mycket som möjligt innan sidorna togs bort. En intresserad allmänhet inbjöds även att nominera specifika GeoCities-sidor som sedan sparades.

DE RELATIVT slumpartade bevarande-\ninsatser som beskrivs ovan står i stark kontrast till den fullständiga och välorganiserade arkivering och det\nambitiösa tillgängliggörande som Web Archives: The Future(s) efterlyser. Att som Web Archives: The Future(s) betrakta Internet (och då ett Internet begränsat till webben) som ett enda undersökningsobjekt är emellertid vanskligt. Vi kommer säkert att se scenario (1), (2) och (4) samt kanske även (3) ur rapporten samtidigt. Att det finns många olika vägar att gå när det gäller arkiverandet och tillgängliggörandet även av traditionella arkivbildares webb-\npublicerade innehåll är dock uppenbart. Det är även intressant att webb-arkiveringen såväl som annan digital arkivering tenderar att beskrivas som en fråga för framtiden när det är\nuppenbart att det är en verksamhet som måste försiggå i nuet utifrån samtida förutsättningar. ∇

Fyra olika framtidsscenarier

1. Webbarkiven kommer att användas av många grupper (forskare, myndigheter och en bred allmänhet) och bli standardiserade, överblickbara, säkra och ha användbara, kraftfulla sökgränssnitt,

2. Webbarkiven kommer att bli icke-standardiserade, svåra att hitta i och överlag oanvändbara och oläsbara,

3. Webbarkiven kommer inte att fylla någon funktion eftersom Internet utvecklas till ett stadium där arkivering blir irrelevant,

4. Webbarkiven kommer att samla digitalt damm och i stort sett inte användas av någon eftersom de inte har utformats och kommunicerat på det sätt som efterfrågas.

”Internet Archive är en webbplats med syftet att samla in webbsidor a hålla dem tillgängliga över Internet.”

bildtext: Richard Vijgens ”The Deleted City” (http://deletedcity.net/) är en interaktiv visualisering av GeoCities. Det går att zooma in för att titta eller lyssna på de filer som hör till webbplatserna.

\nDavid Tibblin