Arkiven – biografens bästa vän

När en levnadsbana ska tecknas i efterhand är arkiven en rik källa. Och mer än man anar finns att hitta i dokumentkassetter, kassaböcker och landsarkiv. Att skriva en biografi är att försöka skildra en människa. Det kan aldrig göras fullt ut, men genom att tålmodigt samla uppgifter och lägga pussel med dem kan vi i… Read More »

2012-02-17

När en levnadsbana ska tecknas i efterhand är arkiven en rik källa. Och mer än man anar finns att hitta i dokumentkassetter, kassaböcker och landsarkiv.

Att skriva en biografi är att försöka skildra en människa. Det kan aldrig göras fullt ut, men genom att tålmodigt samla uppgifter och lägga pussel med dem kan vi i gynnsamma fall nå långt.\nPå nätet kan man få många träffar på ett namn men endast det som skrivits tidigare fångas upp. Utbytet kan bli magert och det är svårt att kontrollera sanningshalten.\nNär jag för ett par år sedan började forska om Sophia Gumælius, som på 1870-talet grundade Sveriges första annonsbyrå i Stockholm och utvecklade den till ett blomstrande aktie-bolag, fick jag några få träffar i Libris, bibliotekens samlade katalog på nätet. I Kvinnohistoriskt arkiv i Göteborg fann jag i klipparkivet en handfull tidningsartiklar. Detta materials översiktliga och ibland osäkra uppgifter gav bara suddiga konturer av ett liv. Jag vände mig till arkiven.\nSedan mycket länge lämnar många verksamheter faktiska spår. I dag har vi, som alla deckarläsare vet, en omfattande elektronisk registrering av betalkort, mejl och telefonsamtal, dess bättre oåtkomlig för vanliga människor. Förr och även idag dokumenteras många händelser på papper. Mycket av detta är väl bevarat och i regel tillgängligt i våra arkiv, som alltmer gör sitt material lätt sökbart och tillgängligt på nätet. Sökandet underlättas om man känner till en del av principerna för arkivbevarande.\nHela landets arkivväsen är uppbyggt\nefter vem som har bedrivit den verksamhet där handlingarna har uppstått – det kan handla om myndigheter, företag, föreningar och privatpersoner.\nBevarande av offentliga handlingar är reglerat i lagstiftningen. För\nstatliga myndigheters handlingar svarar Riksarkivet med regionala landsarkiv. De centrala myndigheternas arkiv, till exempel ämbetsverkens, finns i huvudarkivet i Stockholm, och regionala och lokala arkiv i de olika landsarkiven. Där finner man\nexempelvis länsstyrelsernas,\ndomstolarnas och församlingarnas äldre handlingar. Kartor och fastighets- handlingar ligger i Lantmäteriets arkiv i Gävle. Varje kommun måste ha ett eget arkiv för sina handlingar som val- och skattelängder, skolbetyg, social-akter och bygglov.\nSå kallade enskilda arkiv, företags, föreningars och privatpersoners handlingar – är inte skyddade i lag på längre sikt trots att de kan ge mycket värdefull information utöver vad som finns i officiella dokument. Om de alls är bevarade kan de återfinnas på många håll, ibland även kvar på gårdar, i företag och i familjer. Såväl olika arkivinstitutioner och museer som bibliotek har tagit till vara\nmaterial av intresse för forskningen.\nFör att skydda föreningslivets arkiv inrättades på privata initiativ från 1900-talets mitt, olika folkrörelsearkiv, och något senare bildades även specialarkiv för företagshandlingar. Centrum för Näringslivshistoria i Stockholm är störst men det finns fler företagsarkiv spridda i landet. Arkivadresser kan man enkelt finna på nätet.

Men åter till Sofia Gumælius. Födelse, äktenskap och dödsfall har sedan 1600-talets slut registrerats i kyrkoarkiven, som förvaras i landsarkiven. Sedan femtiotalet finns de viktigaste handlingarna filmade, och under 2000-talet har de i allt större utsträckning blivit tillgängliga på nätet.\nI Nikolai församling i Örebro där Sofia Gumælius var född kunde jag finna hennes stora familj. Fadern var rektor för stadens läroverk och redaktör för dagstidningen Nerikes Allehanda, modern kom från en bruksägarsläkt i Haddebo. Paret hade nio barn. Alla lämnade hemmet när de skaffat sig yrken och gift sig, alla utom Sofia. När fadern avled 1877 utan att lämna något större arv efter sig var hon 37 år, en överflödig hemmadotter utan utbildning.\nMed stöd av en bror reste Sofia Gumælius djärvt till Stockholm och började förmedla annonser till landets tidningar. Hennes olika adresser går att följa genom mantalsskrivningsuppgifterna, som också hör till landsarkivens handlingar eftersom mantalsskrivningen utfördes av lokala statliga tjänstemän. I Stockholm förvaras de i Stadsarkivet, som också gör tjänst som landsarkiv för staden och länet. Sökningen är digitaliserad och det var lätt att följa ”byråförestånd-erskan” Sofia Gumælius från hennes första blygsamma rum på Myntgatan i Gamla Stan till hennes sista parad-våning på Strandvägen 1.

I lägenheten på Strandvägen avled hon 1915 och hennes bouppteckning i stadsarkivet visar inte bara att hon var förmögen. Den innehåller också intressanta detaljer som hur lägenheten var möblerad, vilka smycken och kläder hon ägde, samt vilka personer och organisationer hon ville stödja genom legat. Kvinnoorganisationer och liberal politik låg henne varmt om hjärtat.\nGumælius annonsbyrå kunde jag finna översiktliga uppgifter om i länsstyrelsens handelsregister i Stadsarkivet och i Patentverkets arkiv i Riksarkivet. Betydligt närmare verksamheten var det möjligt att komma i de rester av annonsbyråns arkiv som förvaras hos Centrum för Näringslivshistoria. Där finns den första kassaboken, som belyser den blygsamma början, då Sofia Gumælius själv gick runt med sina annonser till huvudstad-ens tidningar, eller ibland kostade på sig en spårvagnsbiljett. Hennes kopiebok från 1900-talets första år innehåller affärskorrespondens och avslöjar en bestämd dam med god\naffärsöverblick och stark vilja.\nTyvärr finns mycket få privatbrev av Sofias hand bevarade. Sökningar i de brevskrivarregister som många arkiv upprättat, och som ibland finns tillgängliga på internet såsom Riksarkivets stora söksystem Sondera, gav magert resultat. Brev och dagböcker fördjupar givetvis bilden av en\nmänniska som inte längre kan nås för samtal. Arkivdata av olika slag har sin styrka i att de är genuina fastän ibland torra fakta. De behöver kompletteras med personliga dokument, som kan ge djupare inblickar i det mänskliga psyket och en mer levande bild. Många sådana dokument är också tidigare okända, vilket gör forskningen och jakten i arkiven genuint spännande. 

”Hennes ­olika adresser går att följa ­genom mantalsskrivningsuppgifterna, som också hör till landsarkivens handlingar”

Anne-MarieLenander FällströmFil.dr i historia och tidigare arkivchef på Stockholms Företagsminnen, föregångaren till Centrum för Näringslivshistoria. Som författare har hon bland annat medverkat i antologin ”Stråhattar och batterier – en bok om kvinnors entreprenörskap då och nu”, utgiven av Centrum för Näringslivshistoria.

Text Anne-Marie Lenander Fällström Foto Centrum för Näringslivshistoria

Dela
Skriv ut

#nyheter


Fler reportage

Se alla


Inga artiklar med Nyheter tagg hittades