Recensioner

 

Läsarna

1800-talets folkväckelse och det moderna genombrottet, Gunnar Hallingberg,

Atlantis

Med Läsarna har Gunnar Hallingberg antagit utmaningen att beskriva 1800-talets folkväckelse icke endast som en kyrkohistorisk företeelse med utgångspunkt i teologi och organisation utan som ett bredare kulturellt fenomen. Utgångspunkten är de influenser som kom från 1700-talets tyska pietism med den betoning på personlig omvändelse och helgelse som kom att påverka de flesta av 1800-talets väckelserörelser. Nu kunde man prata om omvända och oomvända präster och ”kristendomens utbredande bland de kristna”. Detta utmanade naturligtvis den etablerade kyrkan som levde i symbios med de styrande i samhället.
Styrkan i Hallingbergs framställning är att han pekar på att den folkliga väckelsen inte bara rörde sej kring den personliga fromheten och längtan efter det himmelska utan visar på ett socialt och internationellt engagemang. Detta förmedlades genom ett otal traktater, skrifter och tidskrifter som bidrog till att omforma det svenska samhället. När man talar om folkrörelser brukar man nämna tre: väckelserörelsen, nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsen. Den tidigaste var väckelserörelsen som många gånger gick hand i hand med nykterhetsrörelsen. Hallingberg visar hur man genom sina publikationer och kringresande kolportörer, predikanter och nykterhetsivrare nådde breda folkgrupper.
Genomgående i Hallingbergs framställning ställs ”elitkulturens” avståndstagande och även förakt för dessa folkliga rörelser. Detta, menar han, har också senare präglat ointresset från andra än kyrkohistorikerna att studera denna ”delkultur”.
I den breda flora av väckelser, inom och utom den etablerade kyrkan, spårar Hallingberg flera stråk för ytterligare forskning, däribland den stora sångskatten, den rikhaltiga litteraturen, väckelsen som ”populärkultur”, idéhistoria i ett bredare perspektiv än teologin med mera. Den omfattande notapparaten ger också uppslag för vidare forskning.
I ett så här övergripande verk kan det alltid finnas enskildheter att invända emot eller önska att vissa områden ytterligare utvecklats. På det hela taget har dock Hallinberg gett oss ett bredare och djupare perspektiv på 1800-talets väckelserörelse och dess betydelse för omformandet av det svenska samhället. Jag ser fram emot den aviserade uppföljaren med titeln Kulturbygget om 1900-talet.

Magnus Lindvall
Arkivarie Svenska Baptistsamfundet/Svenska Missionskyrkan

——————————————————————————————————————————————————————————

Vid sidan av
Olof Lagercrantz / Möten med författare från fyrtiotal till sjuttiotal,
Dagboksanteckningar i urval av
Richard Lagercrantz och Stina Otterberg, Wahlström & Widstrand

Förra århundradet och dess motsägelsefullhet kan sägas känneteckna detta urval av Olof Lagercrantz dagboksanteckningar från 1940-talet och fram till 1975, en tid då världen stod i brand men kulturen blomstrade.
Som chef för DN:s kulturredaktion hann Olof Lagercrantz förstås möta många gestalter ur den svenska kultureliten – poeter, bokförläggare och konstnärer – framförallt i de miljöer vi kanske förväntar oss, såsom på middagar och restauranger, men med en öppenhet som möjligen kan förvåna.
Därmed inte sagt att anteckningarna inte skulle vara skrivna för publicering – vetskapen om detta uttrycks även i själva noteringarna. Detta till trots ger boken ändå en spännande inblick i de framträdande kulturpersonligheternas liv under denna tid eftersom Lagercrantz inte har försökt dölja sin uppfattning om den porträtterade. Och bilden är inte helt ljus. Förläggarfamiljen tycks dagboksskribenten finna obotligt tråkig och författarna framställs som egocentrerade och fyllda med de mest betungande problem – inte minst av det psykiska slaget.
Anteckningarna fokuserar på de prominenta personer som Lagercrantz har träffat och umgåtts med. Varje kapitel tar upp en viss person i kronologisk följd. Men det är också påtagligt vilken begränsning detta innebär. Av 17 kapitel ägnas endast ett åt en kvinnlig författare (Karin Boye) och ett annat delas mellan paret Artur Lundqvist och Maria Wine. Detta speglar förstås den manliga dominansen i det Lagercrantzka unversumet – det offentliga rummet var i högsta grad en manlig sfär där kvinnorna deltog i egenskap av fruar, snarare än i egenskap av sina professioner. Men så var detta också en tid där författarna blickade bakåt i tiden – som när Viktor Rydberg och Bengt Lidner kommer till tals – på en obruten traditon som går tillbaka till 1700- och 1800-talets litteratur.
Porträttstrukturen innebär att dagbokskaraktären till stor del försvinner och dess ursprungliga autencitet förloras. Den röda tråden förvinner vid en genomläsning då man ständigt förflyttas från 1940- fram till 1970-talet. Flera av de författare som förärats ett eget kaptiel förekommer därför också naturligt i de andra kapitlen. Den arkivistiska svårigheten med att strukturera information efter personer som nämns i dokumentationen, blir därmed extra tydlig.
Det är också slående att detta inte är en bok om Lagercrantz. Skribenten försvinner i sina utlåtanden om de gestalter han har träffat. Det blir till ett fragmentariskt – och rätt mycket så – samtal ifrån det förgånga. Ett nedslag i en gången kultursfär – där Lagercrantz själv förblir en skuggfigur.

Lars Lundqvist
NLA

Vilse i arkivet?
En handbok i kommunal dokument-
hantering, Annika Holmberg

Vilse i arkivet? är en handbok i kommunal dokumenthantering. Den beskriver lagar och förordningar, registrering av handlingar, dokumenthanteringsplaner, gallring och mycket mer. Den nya och fjärde upplagan sedan 1993 har moderniserats och har många nya avsnitt, bland annat om processorienterad arkivredovisning och elektronisk långtidslagring.
”Nutida arkivarier har en spännvidd som är få andra yrkesgrupper förunnad”, inleder Annika Holmberg sin bok, och fortsätter: ”På förmiddagen kan man göra en gallringsutredning för ett IT-system, medan eftermiddagen ägnas åt en utställning om fattigvård på 1860-talet.” Det är också med stor lust och pedagogisk iver som författaren griper sig an arkivvårdens många områden. Språket är lätt och distinkt, man får ett rikt koncentrat av kunskap och det abstrakta konkretiseras.
En kommunarkivarie har säkert redan mycket av kunskaperna, och att utveckla komplexa frågor skulle kräva mer plats. Det är dock en gedigen handbok och checklista, såväl för arkivansvariga som för registratorer, chefer och administrativ personal inom kommunen som behöver kunskap om dokumenthanteringen. Boken används även sedan länge i högskoleutbildningar.
Författaren Annika Holmberg är kommunarkivarie i Sollentuna kommun.
Jim Löfgren
TAM-arkiv

Vad tycker du om Arkiv?

Skriv till oss och dela med dig av dina synpunkter till
arkiv@akessoncurry.com
De bäst motiverade åsikterna belönas med antingen Hallingbergs Läsarna eller Vid sidan av, Lagercrantz utvalda anteckningar. Senast den 31 augusti vill vi ha ditt mail.