Recensioner

Kongorummet
I Charlottas fotspår, Gustav Beijer,
Förlaget Arena, 2011

Charlotta Walldén var Gustav Beijers farmors mormor. Hon var missionär i Kongo, nuvarande Kongo-Kinshasa. Här träffade hon sin man Wilhelm och tillsammans fick de fem barn, varav tre föddes i Kongo. När Gustav Beijer var hos sin farmor som barn fanns där ett särskilt rum, det så kallade Kongorummet som var fyllt med spännande föremål; koffertar, djurhudar och kartor från Kongo. Den nyfikenheten som väcktes i honom som barn drev honom och hans familj att forska vidare om vad som hände i Kongo. En renskrift av Charlottas dagbok ledde till en egen familjeexpedition på plats 2010, för att där gå i Charlottas fotspår. Boken Kongorummet är en fascinerande läsning, nutid sammanflätas med dåtid. Den renskrivna dagboken låter oss komma Charlotta, Kongo och missionen mycket nära.

Den 17 juli 1892 skriver Charlotta: ”En högtidsdag i Congo. Tre ynglingar blifva idag genom dopet upptagna i församlingen.” Gustav berättar mer än hundra år senare från Mukimbungu om två hedningars omvändelse: ”Oscar gick först fram till pastorn och knäböjde. Pastor Alphonse läste en bön och lät vatten från den nu välsignade flaskan forsa över min brors huvud. När Oscar reste sig upp hade han fått namnet Dimonekene. Jag gick igenom samma procedur och fick namnet Luzolo”.

Jag tror att Charlotta här nog log i sin himmel, när cirkeln slöts. Du kan själv följa Charlotta i hennes fotspår i cyberrymden, läs hennes blogg http://kongorummet.blogspot.com/. Familjearkiven finns bevarade i släktens ägo, men missions-stationernas arkiv som nämns i boken, finns på Riksarkivet i Svenska Missions-kyrkans deposition.

Katarina Thurell

Arkivarie, Svenska Missionskyrkans arkiv

________________________________________________________________________________________

 

Försvunnen värld

Om den största arkeologiska utgrävningen någonsin i Sverige, Maja Hagerman, Norstedts

Sveriges forntidshistoria skrivs till och skrivs om hela tiden. Inte minst därför att arkeologin ständigt får nya metoder för att kunna se det som tidigare har varit osynligt. Maja Hagermans Försvunnen värld har tillkommit efter ett flerårigt inträngande i resultaten från Sveriges hittills största arkeologiska utgrävning som har skett i samband med motorvägsbygget för E4:ans nya sträckning genom Uppland.

Fynden har varit många men svåröverskådliga – de har behövt tolkas och sättas in i sammanhang. Därtill behöver kunskapen nå ut till andra än historiker. Maja Hagerman, vetenskapsjournalist och författare, är sedan många år genom sina tv-produktioner och böcker en uppskattad och välrenommerad förmåga när det gäller att skildra vår tidiga historia på ett entusiasmerande sätt, och även när det gäller att problematisera vår historieskrivning.

Kunskapen om Upplands tidiga historia har haft stora luckor. Därtill spelar ett geologiskt faktum in som kan vara obekant för många. Uppland är ett ungt landskap. Små men talrika redskapsfynd vittnar om säljägare som verkade här under äldre stenålder i det som då ännu var skärgård.

Landhöjningen spelar en central roll i Maja Hagermans berättelse. Hon tar hjälp av geologer som skriver ut specificerade kartor som gör att hon ser vad människor då måste ha sett. Eftersom landskapet är så flackt kunde stora ytor av ny bördig mark stiga upp ur de grunda havsvikarna på bokstavligen några få år, mark som togs i bruk av mjölkbönder och som gav dem ett växande välstånd.

Skolböcker har gett oss en vag bild av årtusendena före vikingatiden, som en tid med lägre utveckling, där mindre folkgrupper levde isolerade från varandra. Bilden är idag en annan. Utgrävningarna ger oss kunskap om ett nätverk av gårdar och byar på Uppsalaslätten längs Fyrisåns och Vendelåns vatten. Här fanns en blomstrande och välorganiserad kultur redan från 1700 f.Kr. vid bronsålderns början, en värld där fruktbarhetskult och skeppsbilder kan göras begripliga.

Maja Hagerman följer arkeologerna söderut via spår av byar, gravar och kultplatser, alltmedan nytt land stiger upp över tid, fram till det för vår traditionella historieskrivning mytiska Uppsala. Under en kall tidig järnålder med gåtfulla kulturella förändringar återvänder en ny krigararistokrati med sina rikedomar från att ha stridit sida vid sida med romarna.

Maja Hagerman utgår från att vi har något gemensamt med människor för tusentals år sedan. Det gör att historien blir meningsfull. Hon skriver på en gång sakligt och målande med ett spänningsmoment, förankrat i fakta och kritisk vetenskap och, med stora utblickar från detaljerna och en poetisk kraft.

Boken är ett vackert praktverk på 400 sidor med kongeniala fotografier av Claes Gabrielson.
Jim Löfgren

Arkivarie, projektledare och
webbutvecklare, TAM Arkiv

 

 

 

Ordnade eliter

Organisering av nordens stadsbärande skikt 1660-1920, Göran Norrby, Atlantis

 

Allt sedan 1970-talet då historieintresset kom att fokusera på den vanliga människan och de enskilda byarnas göranden och dagliga liv har adeln till stor del varit frånvarande i den svenska historieskrivningen. Givetvis kunde adelsmännen förekomma även här, men de befann sig inte i berättelsens centrum.

Under senare tid har dock intresset för de styrande eliterna ökat inom historieämnet och ådragit sig nytt intresse. På detta är Göran Norrbys nya bok ett bra exempel. Han beskriver på ett kunnigt och initierat sätt hur adelns position i det nordiska samhället har sett ut under perioden från det att den administrativa staten fick en mer utpräglad form på 1660-talet, fram till adelssystemets avskaffande i Sverige. Till verkets fördelar bör framhävas den komparativa ansatsen, mellan främst det svenska respektive danska systemet.

Framställningen är huvudsakligen gjord i kronologisk form och speglar främst den normativt reglerande nivån för adelns deltagande. Här känns det dock som om något saknas. Det är ju en sak vilken makt och position en grupp formellt hade, en helt annan hur den såg ut på det informella planet. På så sätt skildras snarare regelverket än adelsmännen. Även om boken ger en god bild av adelns position i samhället rör det sig inte om någon emprisk genomgång av källmaterial – på så sätt blir framställningen rätt deskritptiv och bidrar inte direkt till någon ny kunskap. Ämnet är dock intressant och jämförelsen med de andra nordiska grannländerna ger ett vidgat perspektiv, som tyvärr är alltför sällsynt i historieskrivningen.

 

Lars Lundqvist

Arkivkonsult, NLA

 

 

Vad tycker du om Arkiv?

Skriv till oss och dela med dig av dina synpunkter till
arkiv@akessoncurry.com

De bäst motiverade åsikterna -belönas med Hagermans -Försvunnen värld. Senast den 30 oktober vill vi ha ditt e-brev.