Orostider?

Ny regering och därmed ny kulturpolitik? Eftersom det inte finns någon egentlig arkivpolitik får vi som arbetar med arkivfrågor fortsätta att förlita oss på politikers högst varierande kunskaper om arkiv. Vi får fortsätta att leva med kunskapen om att arkivfrågor är större, komplexare och viktigare än att ”bara” sorteras under kulturdepartementet. Det som oroar mig… Read More »

2014-12-11

Ny regering och därmed ny kulturpolitik? Eftersom det inte finns någon egentlig arkivpolitik får vi som arbetar med arkivfrågor fortsätta att förlita oss på politikers högst varierande kunskaper om arkiv. Vi får fortsätta att leva med kunskapen om att arkivfrågor är större, komplexare och viktigare än att ”bara” sorteras under kulturdepartementet.

Det som oroar mig personligen är att arkivens del i kulturpolitiken även i framtiden kommer att anses bestå av digitalisering av kulturarvet snarare än bevarandet av kulturarvet som uppkommer i digital form. Går det också att få den nya regeringen att förstå vilken fantastisk berättarresurs som döljer sig i arkiven? Här har vi alla en viktig pedagogisk uppgift att entusiasmera och förklara, inte minst för den nya kulturministern Alice Bah Kuhnke. Och här finner jag nästa anledning till oro. Hur jag än vänder och vrider på det och hur mycket jag än vill, kan jag faktiskt inte se att arkiv skulle vara grund för ett ekologiskt hållbart samhälle såsom kulturen nyligen utpekades i kulturministerns manifest.

Samtidigt blev det nog en tankeställare för många när den nya regeringen utraderade andra kulturinstitutioner helt utan motivering. Det finns ingen anledning att tro att kulturpolitik blir bättre för att Sverige styrs av en före detta fackordförande, vilket DIK:s ordförande Karin Linder verkar anse i senaste numret av DIK:s tidning Ping. Bra kulturpolitik får vi förmodligen om kloka och kunniga människor utses att hantera den. Bra kulturpolitik får vi antagligen också om vi, som själva brinner för arkiven och arkivens värde, inser att det är vår uppgift att vara ambassadörer och lyfta fram goda exempel. Professionen som helhet har alltså ett eget ansvar – oavsett vilken regering vi har.

Därför är det extra glädjande att se den nya professionsföreningen FAI och dess dynamiska ordförande Katarina Ekelöf, som verkligen har rivstartat för att samla den svenska arkivarieprofessionen. Detta utan att samtidigt vara exkluderande gentemot andra som arbetar med informationsstyrning och informationshantering, vare sig det är registratorer eller IT-specialister. Att fler är inkluderande och fler intresserar sig för dessa frågor är naturligtvis bara positivt. Här finner jag ingen anledning till oro.

Jag märker att intresset ökar även för näringslivets arkiv. Nyligen höll Näringslivsarkivens Förening sin höstkonferens i Norrköping och det var verkligen glädjande att höra den regionala kulturchefen i Östergötland vara så positiv till möjligheten att mer systematiskt arbeta med näringslivets historia och arkiv. Att företag och företagande slentrianmässigt inte bara ikläds en ekonomisk språkdräkt utan numer även erkänns ha och ha haft betydelse för vår vardag och hela vårt samhälle är en intressant nyfunnen insikt.

 

Per-Ola Karlsson

Ordförande Näringslivsarkivens Förening

Dela
Skriv ut

#nyheter


Fler reportage

Se alla


Inga artiklar med Nyheter tagg hittades