Konsten att nätverka

Många som börjar arbeta som arkivarier upplever att de saknar ett nätverk eller mentor när de kommer ut från utbildningen. Men det finns både mentorprogram och många erfarna arkivarier som gärna hjälper till och svarar på frågor, det gäller bara att lyfta på luren och ringa.

Arbetar du som arkivarie? Är inte det ensamt? Är det inte tråkigt att hålla på att sortera papper hela dagarna? Detta är några av de frågor som arkivarier kan få när de berättar vad de arbetar med. Det är i och för sig inte konstigt då arkivarieyrket inte har varit en levande del av verksamheten under många år. Men i och med digitaliseringen har ju också arkivariens yrkesroll ändrats på så sätt att en arkivarie idag även bör ha goda datakunskaper och en god uppfattning om olika system och standarder. Nu krävs ett större samarbete med IT-avdelningar och med de anställda på arbetsplatserna generellt. Därför är det viktigt för arkivarieyrket att vår kompetens och vårt kunnande i både hantering av analoga och digitala frågor lyfts fram.

Men att arbeta som arkivarie kan i mångt och mycket vara ett ensamt yrke i den meningen att du ses som din arbetsplats expert på allt som rör arkivfrågor. Har du några år på nacken är det med all säkerhet inget problem men om du är nyutexaminerad kan det te sig ganska så skrämmande. Skulle jag ta mig själv som exempel får jag anses som ganska ny i yrket med mina två och ett halvt år i branschen. Det här med att få anses som expert på arkivfrågor var något som hände mig när jag som nyutbildad arkivarie fick anställning som arkivkonsult. Anställningen var en projektanställning och jag var nu ansvarig för att ordna myndighetens arkiv efter den nya verksamhetsbaserade arkivredovisningen.
Jag hade i och med min utbildning en viss säkerhet med mig in i mitt nya yrke men det jag kände att det jag saknade var en mentor, någon att vända mig till när jag hade frågor i både små och stora spörsmål. Efter att ha talat med andra arkivariekollegor har jag förstått att många har upplevt det samma som jag.

Thorleif Persson, arkivkonsult på SBU och Första AP-fonden, berättar att när han började sin första anställning som arkivarie var det en projektanställning tillsammans med en kurskamrat på arbetsplatsen där det redan fanns två erfarna arkivarier som de kunde vända sig till.
– Det var en stor trygghet att det fanns erfarna kollegor att fråga till råds, berättar Thorleif. När jag slutade denna projektanställning och började arbeta som ensam arkivarie på nästa ställe kände jag att jag hade skaffat mig en stabil grund att stå på. Jag hade tyckt att det annars hade känt lite ensamt och läskigt att ha fått anställning som ensam arkivarie på en arbetsplats. Man anses ju då som den som är expert på allt som rör arkiv.

I Sverige finns i dag arkivarieutbildningar både med och utan praktik. Gott så. Utbildningarna med praktik är ofta på heltid vilket gör dem svåra att kombinera med andra studier eller arbete. Här finns det dock stora chanser att knyta kontakter. Fråga om inte din handledare kan tänka sig att ställa upp som mentor en tid efter det att du gått ut din utbildning och nu ska ge dig ut i yrkeslivet.

De utbildningar som saknar praktik är till största del distansutbildningar och då kan man kombinera utbildningen med arbete som exempelvis arkivassistent. Eftersom chansen att få ett arbete är mindre än att få en praktikplats gäller det att ligga på. Skriv till ett arkiv och be om att få komma dit och praktisera en vecka eller två, och på så sätt skapa en kontakt inom yrket.

När det gäller min egen erfarenhet av att be om hjälp märkte jag, till min stora glädje, att det fanns många arkivarier ute på landets statliga och kommunala arkiv som var villiga att hjälpa till. De delade gärna med sig av sin kunskap och kom med goda råd och svar på frågor om både stort och smått.

Sedan sju år tillbaka arrangerar Arkivsamfundet ett lyckat mentorskapsprogram (se Arkiv nr 3, 2012) som man kan anmäla sig till genom en särskild ansökan. Mall till ansökningsbrevet finns på Arkivsamfundets webbplats. Men vikten av mentorskap är en fråga som ändå bör lyftas fram mer hos landets arkivarieutbildningar. Mer information bör ges till eleverna om att det finns erfaret och kunnigt folk som gärna hjälper till när de nyutexaminerade arkivarierna går ut i yrkeslivet. Rådet ska vara: Fråga! Ring! Mejla! Du kommer att få svar. På samma sätt vore det en idé att uppmuntra arkivarier till att anmäla sitt intresse för att agera mentor till nyutexaminerade arkivarier under det första året. Detta skulle kunna bli ett givande och tagande från båda sidor – gammal kunskap möter ny.

Så till alla som läser till arkivarier och till alla er som sitter ute på era nya arbetsplatser och tycker att det kan kännas lite ensamt och övergivet ibland. Ta kontakt med era kollegor på andra arkiv! Ni kommer bli bemötta med både värme och ett genuint intresse av att svara på era frågor och glöm nu inte – det finns inga dumma frågor. 

”Det fanns många arkivarier ute på landets statliga och kommunala arkiv som var villiga att hjälpa till.”

Text och foto: Marie Thorn marie.thoorn@gmail.com