Katastrof i Arkivet

Det var en gång ett arkiv… som blev en skrubb.

Katastrofer kan var stora och de kan vara små. De kan vara ”mänskliga” eller fullkomligt omöjliga att förutse, men att de bör undvikas är vi alla överens om. Inte minst i verksamhet där man ska försöka skapa ”ordning och reda”. När jag sökt efter andras upplevelser av ”arkivkatastrofer” har jag upptäckt att omständigheterna kring dem gärna har inslag av bristande kommunikation.

Kommun X ska bygga nytt kommunhus. Man ritar och fixar och beställer murbruk och spränger sten. Huset ska bli högt, vackert och innehålla en massa kommunala verksamheter. Invigningen närmar sig och man upptäcker då till sin fasa att någon har räknat fel på antal hyllmeter i arkivet och missat en nolla. Tvåtusen (2000) har blivit tvåhundra (200). Vid flytten står man med 1800 hyllmeter handlingar och har ingenstans att göra av dem. Arkivet är numera en ganska liten skrubb. Kanske kan man anställa extra små arkivarier?
Kommun Y ska bygga nya fina hyllor i arkivet. Men det saknas ritningar över bottenplattan i detsamma, så man chansar lite och vips har man inte bara ett arkiv utan också en ny fontän i kommunen eftersom borren har gått rakt ner i vattenledningen.

I statligt verk Z ska man göra vissa reparationer i arkivet. Reparatören plockar själv ner arkivmaterial från hyllor och staplar det fint på golvet. Jag vet vad ni tänker. Javisst, var det en rörmokare och jodå, det rann ut vatten på golvet. Värdefulla handlingar från länge sedan blev ett minne blott, eller kanske ett minne blött…

Det finns också en historia om ett arkiv som hade ett plomberat hål i taket, men som någon trodde var ett avlopp. Denna någon avlägsnade därför plomberingen och hällde ut ett par hinkar med avloppsvatten rakt ner på hyllan med skolbetyg som stod under.

Allt det här hade kanske kunnat undvikas med bra information innan det hände. I alla mina exempel ovan hade arkivarien varnat men inte fått gehör, vilket gav stora problem. Men vi känner väl alla till den dagliga katastrofen, den med den städsugna tjänstemannen som glatt gallrar allmänna handlingar för att få plats med nya pärmar? Senast i förra veckan hände det på mitt eget kontor. En omorganisation och rumsflytt gjorde att de flesta var mer än villiga att tömma så många pärmar de bara kunde. Av en ren händelse upptäckte vi att information av vikt både för arkivet och för verksamheten hade gått i pappersåtervinningen. Så vad gör då arkivarien? Kavlar upp ärmarna och dyker rätt ned i ett 660-liters återvinningskärl för papper. Allt för att desperat hitta rätt dokument. En syn för gudarna!

Jag vet att man inte kan jämföra någon av dessa historier med branden på Stockholms slott 1697 då stora delar av rikets handlingar försvann. Men också små katastrofer kan ge stora konsekvenser för den arkivarie som plötsligt måste ägna sig åt att ordna torkställningar och klädnypor. Och var tusan hittar man 1800 hyllmeter arkivförvaring i närområdet lite hastigt och lustigt när ”skrubben” har fyllts till bristningsgränsen?

Känner du igen dig? Vilka katastrofer har du varit med om? Skriv gärna till Arkiv och berätta.

Anneli Brattgård