Historien om oljeföretaget Branobel börjar redan 1840, då den svenske byggaren och uppfinnaren Immanuel Nobel grundar en mekanisk verkstad i S:t Petersburg. Staden var det ryska imperiets huvudstad och porten till en väldig marknad och stora naturtillgångar.

Nobels verkstad fick 1870 en order från tsar Alexander II på en halv miljon gevär. Till gevärskolvarna krävdes valnötsträ, och i det ärendet besökte Immanuel Nobels son, Robert Nobel, Baku i den ryska provinsen Azerbajdzjan. Där pyste olja och gas bokstavligen ur jorden, och Robert blev intresserad. Tillsammans med sin yngre bror Ludvig köpte han 1874 ett litet oljeraffinaderi i Baku som snart utvecklades till ett framgångsrikt oljebolag. Bolagets namn, Branobel, är en kortform för den ryska versionen av det svenska namnet ”Naftaproduktionsaktiebolaget Bröderna Nobel”. Begreppet Nafta kommer från det ryska ordet för petroleum eller råolja. Efterfrågan på olja ökade vid den här tiden successivt då den behövdes till fotogen, smörjmedel och så småningom till bensin.

Bröderna Nobel utvecklade de bästa metoderna för att utvinna, förädla och transportera olja, och dominerade snart branschen. Lillebrodern Alfred sköt till kapital, och hans dynamit användes bland annat för att röja väg för pipelines och järnvägstunnlar i det bergiga Kaukasus. Branobels första oljetanker tillverkades vid Motala Varv. I det ryska imperiet var det också unikt att Branobel drev egna skolor, arbetarbostäder och pensionsstiftelser. Branobel hade vid 1900-talets början blivit världens näst största oljebolag med ledningar och depåer över hela Ryssland och Europa. Det krävdes\nen rysk revolution och nationalisering 1917 för att stoppa Branobels\nframgångar.

Sentida ättlingar till familjen Nobel besökte i slutet av 1990-talet oljefälten utanför Baku, men kännedomen om de lokala arkiven var dålig. Under sovjettiden hade inga arkiv gallrats, men de låstes in för en bredare publik. Det var genom journalisten och författaren Brita Åsbrink som Centrum för Näringslivshistoria (CfN) fick idén att väcka den gamla oljehistorien till liv. Den svenska kopplingen och till synes välbevarade arkiv gjorde ett digitaliseringsprojekt givet. Stiftelsen Olle Engkvist Byggmästare, medlem i CfN, tillsköt medel och projektet kunde komma igång. Projektbeskrivningen säger att målet är att ”öppna ett hittills okänt källmaterial och möjliggöra vetenskapliga och källkritiskt grundade studier av en unik del av näringslivshistorien, nämligen den europeiska oljeindustrins ursprung och tidiga utveckling.” Från azerisk sida förväntar man sig att det ska bidra med ökad kunskap om landets tidiga samhällsekonomiska utveckling.

Första steget var att få en bild av vilken dokumentation som finns bevarad. I nationalarkivet i Baku förvaras cirka 300 hyllmeter arkivhandlingar från företaget Branobel. Där finns kontrakt, affärskorrespondens, prisstatistik, fotografier, ritningar och handlingar om markförvärv, prospektering, forskning och elektrifiering. I Ryssland finns material från huvudkontoret i S:t Petersburg och myndighetshandlingar. I Sverige finns på många arkivinstitutioner handlingar från kundföretag, underleverantörer, medlemmar av Nobel-familjen och äldre medarbetare. Förra året mottog azeriska staten en donation från familjen Oleinikoff som visade sig innehålla arkivhandlingar från Robert Nobel. Arkivet överlämnades vid en ceremoni på azeriska ambassaden i Stockholm och har redan digitaliserats i sin helhet innan det skickades till Nationalarkivet i Baku. Även i Georgien finns bevarat arkivmaterial. Förutom ömsesidiga visiter i Azerbajdzjan och Sverige besökte en delegation från CfN Georgien i mars 2011, vilket fick stor uppmärksamhet i georgisk tv.

Branobels historia kommer att bli tillgänglig via två nya webbplatser, som i sin tur kan uppmuntra till internationell forskning och seminarier. Målsättningen är att www.branobelhistory.com ska lanseras i början av maj 2011, där man kan ta del av en mängd artiklar illustrerade med bilder samt enstaka filmklipp. Den som vill utföra grundligare arkivstudier kan gå vidare till CfN:s virtuella forskarsal, www.cfnonline.se, och ta del av de Branobel-relaterade arkiven i sin helhet. Digitalisering pågår både i Sverige och Azerbajdzjan. För att bli internationellt gångbara och neutrala ska båda webbplatserna lanseras på engelska. Det går däremot inte att komma ifrån det faktum att originaldokumenten förblir på sina respektive originalspråk. En forskare som vill ta del av materialet i sin helhet måste med andra ord kunna läsa engelska, ryska, svenska och kanske även azeriska och georgiska. 

Anders Gidlöf är ansvarig för digital arkivering vid Centrum för Näringslivshistoria samt arkivarie och tekniskt ansvarig i Branobel-projektet

Bakgrund\nIbland kommer rätt avlägsna och okända länder Sverige väldigt nära. Det kan handla om turism, handel eller fredsbevarande styrkor. Men det kan också handla om en äldre gemensam historia. År 2008 gick startskottet för ett gemensamt dokumentationsprojekt om en av de länge bortglömda stora svenska industrisatsningarna i österled under sent 1800-tal. Och i maj i år bär projektet frukt i form av en historisk webbplats om Branobel. Det handlar om Ludvig och Robert Nobel, Alfred Nobels storebröder, som från 1874 till 1920 drev oljeföretaget Branobel med centrum i Azerbajdzjan och S:t Petersburg. Branobel utvecklades till att bli världens näst största oljekonglomerat med en dominerande position på den ryska och europeiska marknaden. Företaget försvann vid ryska revolutionen. Kvar i Azerbajdzjans huvudstad Baku blev ett 300 hyllmeter stort företagsarkiv. Men Branobels historia har lämnat efter sig handlingar även i Sverige, Ryssland och Georgien. Historien ska nu i samarbete -mellan Centrum för Näringslivshistoria (CfN) och bland annat Azerbajdzjans -nationalarkiv presenteras på\nwww.branobelhistory.com och den virtuella forskarsalen www.cfnonline.se

Länkar och vidare läsning:\n• Brita Åsbrink: ”Ludvig Nobel: ’Petroleum har en lysande framtid!’”. Utgiven av Wahlström & Widstrand 2001.\n• Göran Nilzén: ”Familjen Nobel. En svensk industridynasti. Översikt över arkivarier i Stockholm, Uppsala och Lund” Stockholm 2004. Nr 1 i Arbetsgruppens för Nobelstudier (AGN) skriftserie.\nwww.naringslivshistoria.se\nwww.branobelhistory.com\nwww.cfnonline.se

Text Anders Gidlöf anders.gidlof@naringslivshistoria.se

Oljefält i Baku