När man arbetar i arkiv stöter man hela tiden på intressanta handlingar som befinner sig lite vid sidan om det man just i det aktuella ögonblicket är på jakt efter. I de allra flesta fall finns det inte heller någon möjlighet att gå vidare med det man hittat. Men ibland kan man helt enkelt inte låta bli.

Det hände mig när jag hittade Stockholms överståthållarämbetes högtidliga förordning rörande stadens kälkbackar från 1869. Kälkåkning vintertid hade under 1700-talet blivit ett problem i Stockholm och ett fl ertal förordningar från det århundrandet förbjöd alla former av kälkåkning inom stadens område. Under andra halvan av 1800-talet hade dock bruket av kälkar i stadens backar blivit så vanligt att stadsfullmäktige och stadens myndigheter beslutade sig för att tillåta kälkåkning i vissa branta gatpartier och under vissa tider på dygnet. Dessa regler publicerades som ”särskilda ordningsföreskrifter för Stockholm utöver vad Kungl. Maj:ts nådiga ordningsstadga för rikets städer innehåller”.

Tidsmässigt nära 1869 års förordning fanns dessutom en äldre karta i arkivet med höjdkurvor över Stockholms topografi . Den kartan är från 1870. Jag beslöt mig för att rita ut de offi ciella kälkåkningsbackarna på kartan med höjdkurvorna och på så sätt visualisera var och hur lagenlig kälkåkning kunde äga rum i Stockholm år 1869. Resultatet blev kartan härintill. Den fi nns publicerad på Stockholmskällan (stockholmskallan. Så här lyder en bit av förordningstexten: ”Kälkbacksåkning må ej utan polismyndighets särskilda tillstånd företagas å andra för allmänna rörelsen upplåtna platser än nedannämnda, nemligen: 1:o Landtmäteribacken; 2:o Qvarngatan emellan Kronqvarnsgränden och Tullgatan; 3:o Skepparegatan från Qvartersgatan nedåt Nya gatan; 4:o Saltmätaregatan från höjden vid Marquardsgränden till Kungstensgatan; …” Texten fortsätter med samtliga godkända gator och backar. Den sista backen är nummer 14: ”Stora Bondegatan från höjden ofvanom Borgmästaregränden åt ömse sidor.”

Per Anders Fogelström har i boken Mina drömmars stad skildrat en kälkfärd år 1873 på Stora Bondegatan från höjden vid Vita Bergen och ner till Hammarby sjö: ”[De] For mellan de tomma vita fälten, mellan små grå kåkar som stack upp ur snön, förbi tekniska fabrikens gula stenhus, över Sopgränden, mellan kolerakyrkogården och Seniorberget vid Barnängen, där gubbarna från Träff en hackade makadam på vardagarna. Här avtog hastigheten, det bar nästan uppför ett ögonblick. Men den fart som fanns kvar räckte för att övervinna det lilla motlutet och så for de iväg igen, den branta sista biten av Stora Bondegatan ner till Barnängsbryggan och ut på isen. Där fick Henning bråttom att bromsa, några risker ville han inte ta, bara några dagar tidigare hade en hel pojkskock kört ner i en vak. (s. 184).” I en enda kälkfärd lyckas Per Anders Fogelström i det här citatet att fånga ett helt områdes historia.

År 2017 fyller för övrigt Per Anders Fogelström 100 år och Stockholms stadsmuseum och Per Anders Fogelströms Vänner planerar många evenemang. Kanske ska man även söka polistillstånd för en kälkåkningsdag i Bondegatans backe ner mot Barnängsgatan?

Text: Mats Hayen